Jag vill inte argumentera mot halmdockor. Jag tycker genuint illa om att måla upp en fiende som inte finns för att plocka billiga poäng ingen vettig människa skulle försvara. Men den här gången tar jag risken.

Ja, idag lagade jag kebabtårta. Som folk älskar att hata. Sambon önskade sig det och jag tyckte det var helt underbart. Allvarligt, vad kan gå fel om man kombinerar smörgåstårta och kebab, två erkänt fantastiska saker? Mycket tyckte facebook och twitter. Den sorts äckladhet jag mötte hade inget med smakerna att göra. De handlade om att man inte gör sånt.

Ja, delvis trollade jag er. Det är klart att jag fattar vad man får för reaktion om man begår slika etikettsbrott. Jag är inte dum.

Man blandar inte dipmix med philadelfiaost och ”crem fresch”. Och man lägger inte kebabkött på det. På hönökaka. Då får man vänta sig allt sådant hån. Vi vill inte  gärna låtsas om de där klaskillnaderna, det är något man pysslar med i USA. Och sedan hånar vi kebabtårta för vadå, vi vill ju inte ha dålig smak. Oviljan  att se klassaspekten i hånet är kanske det sorgligaste av allt. Vet ni vilka de värsta recept jag har sett är? Det är varken flygande Jacob eller tacopaj, det är dåliga ”typ lite asiatiska” recept med kycklingfilé från typ Linas Matkasse. Men ingen människa arbetar upp sig till äcklad fradga över den maten.

Men ska jag då berätta om kebabtårtan? Den är skitgod. Den innehåller 300 g kött,och uppskattningsvis 600 g grönsaker fördelat på 6 personer och den är bättre än en medelklassig pasta vongole i näringsvärde. Den innehåller vitt sött bröd, visst. Men den innehåller så mycket grönsaker att man inte äter mer kebab än WHO:s rekommendation för hur mycket kött man ska äta.

Lik förbannat målas både överklass och underklass ut som frossarna. Överklassen sitter och äter stekar och flabbar åt bankkrisen. Underklassen  grillar marinerat Lidlkött och förstår inte bättre. Men ska vi nu vara allvarliga är det medelklassens knäppa dieter som verkligen sätter det i svang. Ja, för guds skull, låt bli att äta potatis om du mår bättre av det. Varsågod. Men ät inte en halv gris och ko om året för att det verkar lite farligt med kolhydrater enligt en forskning du en gång slarvläste. Och vill man äta mindre av den saken går det utmärkt att göra utan att trycka i sig djur.

Så, kebabtårtan. Den smakar ungdomen när den var som bäst och sämst. En lite stinkig mix med mjölkprodukter, en slags kebab som var skav av sämsta sorten. Hönökaka, också det barndom. Och vilka är ni att dissa det? På vilka grunder? Att det är onyttigt? Då kan vi prata om södermänniskors missbruk av pizzerior på söndagar? Och lik förbannat är alla villiga att prata om kebabtårta, men ingen är villig att prata om kebabpizzan.

Kebabtårta

Receptmakare: MAria Wallquist

Portioner: 6

Tid:30 min

Gott.

• 300 g kebabkött
• 1 paket hönökaka
• 1/2 paket färskost av philadelfiatyp
• 2 dl creme fraiche
• 1 dippmix, helst typen fresh island
• till garnering:
• sallad, strimlad
• gurka
• lök
• tomat
• paprika
• chili
• ev stark sås (en tomatsås kokt med mkt chili)
• vitlökssås (gräddfil med vitlök o herbamare typ)

1. Ja, ni ser bilden. Ni fattar.

Men okej, nu när jag har bloggat norskt flatbröd kan jag ju även blogga det vi åt på dem igår. Vi hade en kvarts rökt sik kvar som vi ville få att räcka till middag till oss båda. Vi gjorde så här.

Rökt sikröra

Receptmakare: Margit Richert

Portioner: 2

Tid: 10 minuter

Nu är sommaren här. Då kan man äta kall mat! Och det finns färsk lök att köpa. Ett hackat grönt äpple skulle inte skada i heller, men det hade inte vi.

• 2 dl varmrökt sik i flagor (eller varmrökt röding eller lax eller vad du nu har i kylen)
• 1 kokt ägg, hackat
• 1/2 färsk lök, hackad
• ett litet knippe gräslök, hackad
• 1/2 msk finriven pepparrot
• 3 msk majonnäs
• 3-4 msk gräddfil
• 1 knivsudd nymalen vitpeppar, salt efter smak
• lite pressad citron
• rädisor till garnering
• flatbröd eller knäcke

1. Blanda allt utom flatbröd/knäcke och rädisor.
2. Lägg på flatbröd/knäcke, garnera med rädisor.

Ingen snygg bild, inget snyggt recept. Men jag kan rekommendera det av hela mitt hjärta.

Jag har glömt att blogga norskt flatbröd som jag gjorde i mars – och som håller ännu. Det är väldigt dumt av mig, för det är rätt nyttigt. Och så himla gott. Säg inget till norrmännen, men jag tycker det är gott att göra det på skrädmjöl. Eller att blanda i lite lättstött fänkålsfrö.

Norska flatbröd på kornmjöl

Receptmakare: JAg hittade receptet någonstans, men nu skriver jag ur minnet

Portioner: 16 kakor om man gör stora

Tid: för lång tid, alltid för lång tid när

Vattenmängden varierar lite. Men så lite som möjligt! Och det här brödet är fantastiskt bara med lite smör, men ännu godare till allehanda snittar.

• 8 dl kornmjöl
• 7 dl vetemjöl
• 2 tsk salt
• ca 5-6 dl kokande vatten

1. Blanda kornmjöl, vetemjöl och salt. Rör ned det kokande vattnet under omrörning. Det ska gå ihop till en boll, men den ska absolut inte vara slibbig. Plus minus en deciliter vatten kan krävas, men kom ihåg att ju mer vatten, desto mer kommer du förbanna dig själv när du ska kavla ut degen.
2. Knåda rätt rejält och låt sedan degen svalna en halvtimme eller en timme på sin höjd.
3. Sätt ugnen på 225 eller lite över. Har du en baksten ska den i, annars en plåt. Ganska högt upp i ugnen.
4. Dela degen i sexton delar. Rulla till bollar som du håller täckta med fuktig trasa.
5. Kavla ut till stora runda sjok på kornmjölat bord. Sjoken ska vara nästan så tunna du kan få dem att hålla ihop utan att de går sönder. Mjöla under tiden, de ska inte fastna i bordet för då har du det kört.
6. Kavla en sista omgång med kruskavel på båda sidor. Jag har ingen kruskavel så jag tog den där taggiga sidan på en köttklubba och bankade tills grannen tröttnade på oljudet.
7. Ta en stor skiva wellpapp eller en eldfast skärbräda eller vad som helst som är stort nog att rymma den rätt stora kakan nu. Dra upp den där och ta den till ugnen och hysta i den på bakstenen/plåten.
8. Två minuter på varje sida brukar vara nog. En eller två bruna fläckar på flatbrödet är nog för att det ska vara dags att vända men det är inte så jättefarligt. Lite kortare tid på andra sidan.
9. Vik det på hälften (det är fortfarande lite mjukt när det är varmt) och låt svalna på bakgaller. Det blir ett hårt och jävligt gott bröd.

Jag tror inte ramslökspeston behöver en närmare presentation, men eftersom folk envist frågar efter receptet på twitter är det väl lika bra att jag lägger upp min version.

Igår hamnade en rejäl klick pesto i en gräddig blomkålssoppa (enklast möjliga, blomkål, några potatisar och lök kokades mjuka i kycklingbuljong och mixades med en skvätt grädde och lite pressad citron). Soppan lyfte med ens från habil vardagsspis till riktigt lyckad. I kväll ska den hamna på en pizza med brieost och långlagrat fläsk (sista snutten av den här). Och hittar jag bara pastamaskinen (i källaren? Slängd? Försvunnen i flytt?) kommer peston nog att hamna i en sats nykokt änglahår med rivet citronskal i degen.

Och du, gör en stor sats och frys in en del. Det håller rätt bra i frysen, ett par månader i alla fall.

Ramslökspesto

Receptmakare: MArgit Richert

Portioner: 1 burk

Tid: 5 minuter

Kan varieras i all oändlighet. Jag föredrar den såhär, men det är fritt fram att experimentera med olika oljor (kallpressad rapsolja? Pumpakärnsolja? Valnötsolja?), ostar (parmesan är ett alternativ såklart, men även Västerbotten, extralagrad prästost eller manchego är värt att testa) och nötter (hasselnötter? Valnötter? Cashew?).

• 100 g ramslök
• 50 g skållad mandel
• 50 g pecorino romano
• 1 1/2 dl olivolja

1. Strimla ramslöken. Hacka mandeln. Riv osten. Mixa allt i matberedare eller stavmixer till den konsistens du önskar.
2. Rör ned olivoljan. Mixa INTE. Jag tycker mixad olivolja har en tendens att bli olidligt besk och mixar den aldrig.
3. Häll på burk och täck med ett lager olivolja. Håller i alla fall två veckor i kylen så länge man håller den olivoljetäckt.

I ett annat liv hade jag varit mormonhustru med ett tvåårslager livsmedel i den bombsäkrade källaren. I det här livet fick jag hålla till godo med en sval matkällare och ett stort behov av trygghet. Hittills i år har jag fyllt upp hyllorna med solskensmarmelad, syltade granskott, ramslökskimchi och rabarberchutney.

Vi har ingen rabarber på tomten, men vi vet ett ställe där den växer liksom övergiven vid en av kommunens byggnader. Där skördar Magnus stora buketter på väg hem från jobbet. Jag kokar chutney. Hyllorna fylls så sakteliga.

Och ska ni bara ha en chutney till sommarens grillkvällar och ostbrickor, så gör för guds skull den här. Den är mångsidig, välbalanserad och förbannat god, om jag får säga det själv. Rabarberketchup skulle jag nästan vilja kalla den.

Rabarberchutney med ingefära, svartpeppar och kanel

Receptmakare: Margit Richert

Portioner: ett par rejäla burkar

Tid: 1 1/2 timme

Sockret kan bytas ut mot råsocker, man kan tillsätta chili, kardemumma, kryddnejlika, vitlök, korianderfrö, apelsinskal och så vidare i all oändlighet. Men det behövs verkligen inte. Den är perfekt precis som den är.

• 1,8 l finskuren rabarber
• 1 l finstrimlad gul lök
• 1,4 dl socker
• 2 dl ättika, 12%
• 2 kanelstänger
• 2 msk finriven ingefära
• 1/2 msk grovstött svartpeppar
• (ev 100 g skållad flisad mandel)

1. Lägg allt utom svartpeppar och eventuell mandel i en stor tjockbottnad kastrull. Inte aluminium.
2. Koka upp, skumma och låt småputtra ihop runt en timme eller lite längre, det beror på hur vid din kastrull är. Rör om då och då så det inte bränns i botten. Det ska vara en halvtrög gegga med mycket fruktkött (den stelnar ytterligare när den fått svalna.
3. Tillsätt svartpeppar och mandel om du har det hemma. Det är inte nödvändigt, men ger en extra fin smak och lite trevligt tuggmotstånd i den färdiga chutneyn.
4. Fyll på steriliserade glasburkar. Håller i princip hur länge som helst om de får stå svalt och oöppnade.

Så var den färdigjäst då, ramslökskimchin. Tre veckor har den stått i kallskafferiet och pyst ampra vitlöksodörer. Nu har den lagts på mindre steriliserade burkar och förpassats ned till matkällaren. Men man får hålla koll på locken, för jäsningen fortsätter. Om än långsammare. Buktar burklocket får man lätta på trycket så man slipper explosioner – jag kan meddela att en detonerad kimchiburkbomb är ett biologiskt massförstörelsevapen av rang och ungefär lika lätt att sanera som en smärre radioaktiv läcka.

Hursomhelst. Den smakar väldigt gott. Hela ramslökssmaken är kvar och har fått sällskap av umami, en kittlande mjölksyra och precis lagom mycket chili. Sätt en sats innan ramslökssäsongen är över, du kommer inte ångra dig.

Här hittar du receptet.

Ganska snygg bild för att vara jag. Om jag får säga det själv. Och det får jag, för det är min blogg.

Det var Peter Jägerbro en gång i tiden fick mig att få upp ögonen för vårbrodden, eller kolagräs som den kärt kallas. Med sin kanelkaramelliga smak är det är ypperligt tillskott till kryddhyllan, om än i små mängder. Kumarinet som ger gräset sitt smak är giftigt i stora doser, men det är stora doser det. I en glass som den jag kommer ge er receptet ger vårbrodden glassen alldeles egen smak.

På bilden ovan fick vårbroddsglassen sällskap av marängbottnar (jag hade äggvitor över från ängamaten), och smält rabarber med mandel, men när det är säsong kommer jag servera den till smörstekta syrliga äpplen.

Vårbroddsglass

Receptmakare: Margit Richert

Portioner: 4-6 beroende på aptit och tillbehör

Tid: 1 timmes arbete, 4-5 timmars frysning

Kanelknäckig smak som passar särskilt bra tillsammans med olika sorters varm frukt. Det smakar nästan paj.

• 2 strån vårbrodd
• 2 dl mjölk
• 1+ 2 dl grädde
• 1 dl socker
• 2 ägg

1. Blanda mjölken med 1 dl grädde. Låt den koka upp med vårbroddstråna, ta kastrullen från värmen och låt stå 10 minuter. Fiska upp vårbrodden.
2. Rör ned sockret och äggen och värm försiktigt upp smeten under omrörning tills den tjocknar lite.
3. Kyl smeten i vattenbad tills svalnat helt.
4. Vispa grädden och vänd ned den i smeten.
5. Frys i glassmaskin enligt tillverkarens anvisningar. Frys sedan ytterligare 3-4 timmar i frysen.
6. Eller: Frys in direkt i frysen. Rör om då och då under infrysningen för att minska iskristallbildningen.
7. Servera med något syrligt tillbehör.

När jag var liten var ängamat findus frysta sommargrönsaker i en mjölredd buljong. Man åt alltid ostmacka de dagarna i skolan. Men en sak jag minns och fascineras över att inga nordöländska föräldrar någonsin skrev insändare om att vi stackars växande barn tvingades leva på grönsaker. Men inga föräldrar sörplade heller proteindrinkar på vassle och den som åt en halv kyckling till middag hade nog stirrats lite på. Hemma hos oss räckte en kyckling till en familj om åtta och jag kan inte minnas att jag tvangs gå hungrig från bordet.

Vi lever i en tid av överflöd. Det är det mest tidstypisk fåniga man kan säga. Det näst mest tidstypiska man kan säga är att det är kolhydraterna som är boven. Och så äter vi en massa kött för det är proteiner, och eftersom alla proteiner smakar väldigt likt varandra sköljer vi ned det med fett. Och petar bort potatisen. För vi har glömt bort hur man äter. Vi vet hur man äter LCHF och GI och veganskt och Gwyneth Paltrows allergifria diet och på Shake Schack burgers och fan vet allt. Men vi har helt glömt bort hur man sitter ned och äter en helt normal måltid.

Här får ni en helt normal måltid. Den är fantastiskt god dessutom.

PS Ängssyra delar oxalsyran med rabarber och harsyra bland annat. Du vill inte använda en aluminiumkastrull, för då sker kemiska reaktioner som jag inte orkar googla. Men ängssyra är så gott i den här soppan, plocka det om du kan. Finns i varenda hage.

Ängamat med ängssyra

Receptmakare: MArgit Richert

Portioner: 4

Tid: 40 minuter

Nej, ängssyran är inte här för att den passar så väl med namnet ängamat. Den är här för att den kickstartar en snäll soppa. Ängssyra hittar du snart sagt överallt i odlingslandskap. Köp en flora om du inte redan har en, och ut och leta.

1 gul lök
smör
10 dl kycklingbuljong (här verkar buljongen av en kokt rimmad kyckling slå det mesta, jag vet inte varför)
8 småpotatisar (färskpotatis, ”små och fina” eller vad som helst, små ska de vara i alla fall)
1 roten av upp tills det blivit blekgrönt av en purjo
3 relativt späda morötter
1/3 huvud blomkål
1 palsternacka av valfritt slag, späd är fint men jag har aldrig stött på späda palsternackor
2 dl ärter (frysta är nästan alltid färskare än sk ”färska)
3 rejäla nävar ängssyra (eller i nödfall spenat, men det blir inte samma sak)
1 1/2 dl grädde
4 äggulor
salt, nymalen vitpeppar
persilja

1. Strimla löken. Stek den i lite smör tills den blir genomskinlig. Häll på buljongen.
2. Dela potatisen på långsidorna.
3. Skiva purjon, på snedden. Det är snyggast.
4. Skiva moroten, på snedden.
5. Bryt eller skär blomkålen till buketter. Stora som valnötter typ.
6. Skiva palsternackan. På snedden. Men det är inte så noga, ingen kommer titta på palsternackan.
7. Lägg allt i grytan. Sjud tills det är mjukt, det tar en kvart ungefär. Ta den från plattan.
8. Rör ned ängssyran och ärtorna.
9. Vispa samman grädde och äggulor och rör ned det i soppan. Nu får det inte koka, för då skär det sig.
10. Smaka av med salt och vitpeppar. Strö över persilja och servera.
11. Andra steget

Det är en helgtradition nu, att åka och skörda ramslök. Utrustad med en vass sax och tåliga knän går den visserligen fort att plocka, men den går nästan än fortare åt här hemma. Den här sortens korta primörfönster som öppnar sig knappt en månad brukar ha den effekten på mig. Man ska ju äta sig smakmätt för ett helt år.

Igår tog vi ett rejält knipe som vi vände snabbt i pannan, skvätte på en droppe fisksås, en nypa finchackad chili och lite sesamolja . Över ris med ett stekt gulblödande ägg var det väldigt gott i all sin lata söndagsprakt. Överhuvudtaget är ägg och ramslök en riktigt trevlig kombination, vilket jag tror framgår om man läser de senaste ramslöksinläggen här på bloggen.

Men om man nu vill förlänga ramslökssäsongen en smula, vad göra? Fryst förvälld ramslök är visserligen gott, men har förlorat mycket av sin färska, vitlökiga fräschör och blir mer som en lite vitlökig spenat. Inget fel i det, och definitivt bättre än ingen ramslök alls. Men efter att ha snubblat över det här receptet på ramslökskimchi insåg jag att fermenterad ramslök nog var någonting att testa.

I kallskafferiet står nu en burk sakta och puttrar, och eftersom det redan luktar gott får ni här ett översatt och lätt reviderat recept.

Ramslökskimchi

Receptmakare: Hank SHaw på Honest-food.net (översatt och bearbetat av Margit Richert)

Portioner: 1 1/2 liter

Tid: 2 timmars tillverkning, 3 – 14 dagars fermentering

Plocka mer ramslök än du tror att du behöver, ramslöken sjunker ihop till ingenting efter saltbadet.

• 3-4 liter tätt packade ramslöksblad
• 2 1/2 liter vatten
• 4 dl jodfritt salt
• 3 dl vatten
• 3 msk rismjöl
• 1 dl fisksås (helst koreansk, den är mycket stinkigare än den thailändska vanliga)
• 1 dl koreanska chiliflingor (mindre om du är chilikänslig)
• 3 msk socker
• 1/2 dl finhackad ingefära
• 6 hackade vitlöksklyftor

1. Först. Skölj och rensa ramslöken noga. Dra av den lilla strumpan längst ned på foten, där sitter ofta en del jord. Och jordbakterier vill vi inte ha i kimchin. Låt ramslöken rinna av ordentligt.
2. Blanda samman vatten och salt och rör tills det löser sig. Ta din allra största bunke. Eller två mindre. Packa ned alla ramslöksblad i bunken. Tryck till och lägg en tallrik med en tyngd på så att de håller sig nedsänkta i saltlagen. Låt stå en timme.
3. Under tiden kokar du upp resten av vattnet och vispar ned rismjölet. Låt sjuda någon minut under nogrann omrörning tills smeten tjocknat lite. Låt svalna och blanda sedan med fisksås, chiliflingor, socker, vitlök och ingefära.
4. Ta upp din ramslök och låt den rinna av. Pressa med ett milt tryck ut överflödigt vatten.
5. Blanda ramslök och chiligegga i en bunke.
6. Ta fram en stor glasburk och packa kimchin tätt tätt. Lägg på en tyngd av något slag (jag föredrar en vattenfylld ziplockpåse av den där sorten som inte läcker) så att ramslöken håller sig undan vätskeytan.
7. Nu kommer vi till det roliga. Jäsningen! Hank Shaw rekommenderar 3-14 dagars jäsning på ett mörkt och svalt ställe innan man packar kimchin på mindre burkar och ställer in den i kylen (där den kommer att efterjäsa långsamt). Jag kommer nog låta min jäsa 10 dagar och sedan ställa de färdiga burkarna i matkällaren, där temperaturen kommer vara lite högre än i kylen. Vi får väl se hur det går, rapport utlovas.

Så länge jag misströstade i år. Det kommer aldrig bli vår, vi är dömda, jag kommer få frysa resten av mitt liv i kulmulen småblåsig sorg. Snön som låg kvar i april var ett hån mot min längtan, den ruttna isen på Mälaren ett tungt lock över själen.

Men nu!

Solen strålar, utanför köksfönstret slåss två skator våldsamt men graciöst över bästa reviret, rådjuren är ute i stora klungor och raspar ogräs i dikena. I sjöängarna nedanför, urtidsdjuren till gäddor och ynglen som avlas i gölarnas slam. Tranorna trumpetar sina galna haranger och sedan länge nu har tofsviporna krängt sig fram över potatisåkrarna. Gullviva, tussilago, scylla, vårlök, violer, pärlhyacinter, smånunneört, penséer och påskliljor, nässlor och ramslök, kirskål och backlök. Hinner inte rådjuren före ska jag plocka några späda blad tulpan att strimla ned i salladen, det smakar sockerärt och vår.

Och snart ska jag ta mig i kragen, gräva upp grönsakslandet och så både mangold och zucchihi. Eftersom jag har långtifrån så gröna fingrar som jag skulle önskat tvingas jag prioritera. Mangoldens mjälla smöriga blad skulle jag kunna leva på hela sommaren, och zucchinins överflöd kommer hålla mig sysselsatt i köket.

Nu får ett recept som påminner om högsommarens allra lataste dagar i solen, på verandan. Ett glas kallt rosé till.

Zucchiniplättar, rostad tomatvinägrett, getfärskost

Receptmakare: namn på receptmakare

Portioner: 12 plättar

Tid: 4 timmar

Går att variera i all oändlighet. Fetaost är gott till. Eller stekt ägg. Kalla på smörgåsar till utflykten smakar de också bra.

• 3 små, fasta zucchini
• 1 tsk salt
• 1 dl finskuren persilja/basilika,/rosmarin/dill/oregano, vad du vill faktiskt – jag  använde en blandning av persilja och rosmarin)
• salt, svartpeppar
• 2 ägg
• 1 1/2 dl vetemjöl
• 1/2 tsk bakpulver
• olivolja till stekning
• rostad tomatvinägrett:
• 12 körsbärstomater
• salt
• 2 små vitlöksklyftor
• 1/2 msk sherryvinäger (eller annan vinäger du gillar)
• 1/2 dl olivolja
• till servering:
• getfärskost
• kalamataoliver

1. Sätt ugnen på 100 grader, halvera körsbärstomaterna, lägg dem med snittytan upp i en form och salta lätt. Glöm bort dem 4 timmar. Finhacka tomaterna och vitlöken, blanda med vinäger och olja. Smaka av med mer salt.
2. Under tiden grovriver eller tunnstrimlar (mandolin, mina vänner, mandolin!) du zucchinin. Lägg den i ett durkslag, strö över saltet och blanda om. Ställ något tungt över och låt stå en halvtimme.
3. Pressa ut så mycket vatten du kan ur zucchiniraspet. Smaka av med mer salt om det behövs och svartpeppra lite. Blanda i kryddörterna. Vispa upp äggen lätt och blanda ned dem också.
4. Blanda mjöl och bakpulver och rör ned i smeten tills det är nätt och jämt blandat.
5. Klicka ut biffar/plättar – stora som en snusdosa ungefär – i en het oljad panna. Stek i omgångar 6-7 minuter per sida på medelvärme. Eller tills de har fått fin färg på båda sidor. Håll varma i 150 graders ugn tills alla är färdigstekta.
6. Servera med en klick getost, tomatvinägretten och gärna en näve kalamataoliver till.