Pizza i Nizza och nordiska smaker
De två senaste dagarna har jag tillbringat på Saxå herrgård och Grythyttan på ett intensivt seminarie om ”Den nordiska smakens språk” tillsammans med matjournalister från hela Norden, och jag har inte haft en egen minut som jag kunnat blogga på. Däremot är jag helt sprängfylld av saker att berätta, men sanningen att säga har jag inte hunnit sortera intrycken än, så en rapport kommer inte förrän framåt kvällningen. Men jag kan säga så mycket som att jag aldrig träffat så många trevliga och intelligenta människor förut!
Under tiden bjuder jag på ett recept som jag inte fattar att jag inte bloggat än, eftersom det är en av mina stora favoriter. Och det är nästan vego, eftersom sardeller är mer krydda än fisk enligt min verklighetsuppfattning.
Pissaladiere
receptmakare: Margit Richert
Tid: 80 minuter (plus jäsning av deg)
4 portioner
Pissaladiere, eller fransk lökpizza, har sin hemvist trakterna kring Nice och är en av mina absoluta favoriträtter. Kombinationen av sötstekt, lite oljig lök, torrsmuliga sardeller och smakrika oliver är perfekt comfort food för sådana där dagar då man känner sig lite less på världen i största allmänhet.
Anledningen till att jag inte ger något degrecept är att det inte behövs (och att jag inte mätte upp ingredienserna noggrant nog). En vanlig pizzadeg är allt som krävs. Men halverar man jästmängden och tillsätter en knapp deciliter rågsurdeg blir det närmast gudomligt om man låter degen långjäsa, gärna fem timmar eller mer!
- 1 sats pizzadeg, gjord på 4 dl vätska
- 1 kg gul lök
- 6 vitlöksklyftor
- 3 msk olivolja
- 2 tsk timjan
- 2 lagerblad
- salt, svartpeppar
- 2 askar raka sardeller, avrunna
- några nävar kalamataoliver
- Skala och skiva löken tunt och hacka vitlöken fint. Hetta upp olivoljan i en gryta eller stor stekpanna. Tillsätt lök, vitlök, timjan och lagerblad och stek löken på låg värme (den får inte ta färg) tills den är helt mjuk och söt och nästan, men bara nästan, börjar falla samman (40 – 50 minuter). Smaka av med salt och svartpeppar.
- Sätt ugnen på 250 grader. Dela degen i fyra delar och kavla ut varje bit till en ganska tjock, lite avlång pizza. Fördela löken ovanpå pizzorna, lägg sardellerna i ett diagonalt rutnät över löken och lägg en oliv i mitten av varje ruta.
- Grädda pissaladieren i 15 – 20 minuter i mitten av ugnen tills degkanterna fått färg. Pass på så att inte löken bränns bara!
RSS 2.0
Åh, vad synd att jag inte kunde komma. Jag hade ett gig i Falköping, men förra sammankomsten var mycket bra.
PS. Håller helt med om sardellerna.
Lisa: Du missade verkligen något! Jag har haft verkligt roligt och lärt mig väldigt mycket.
Hej Gitto,
kan det verkligen vara en slump att ”I mitt franska kök” lagade pizza från Nizza för en månad sen? Det brukar ju vara en del diskussioner om att referera till den som kom med idén först…
Anna: Det är faktiskt en slump! Jag har inte läst Mitt franska kök på flera månader, eftersom jag prioriterat bort hälften av alla matbloggar jag brukade läsa förr i tiden på grund av tidsbrist. Hade jag vetat att Anette nyligen skrivit om det hade jag självklart refererat till henne, att sno idéer av andra är inget jag förespråkar (och det går ju heller aldrig obemärkt förbi i bloggvärlden).
Pissaladiere har jag lagat många år, och det enda skälet till att jag inte bloggat om det tidigare är att jag trott att jag faktiskt gjort det!
Hej Anna!
Visst ska man ge kredd om man har fått idéer eller rent av recept från annat håll. Det är ju det som är så trevligt i bloggvärlden, att man kan länka.
Men receptet på Nizza-pizzan är ett urgammalt klassiskt recept, betydligt äldre än någon av oss (ja till och med äldre än jag). Närmare bestämt uppstod pissaladièren troligen på 1300-talet i Avignon).
Med tanke på hur många matbloggar det finns och att det är löktider är det ju inte konstigt att fler kommer på den briljanta idén att damma av det eminenta receptet.
Jag hade allvarliga planer på att baka en version med surdeg till nyår men vår ugn är så keff.
Det finns en lökpizza från Alsace också, tarte flambee.
Med tanke på metangaslarmen i tidningarna idag bör vi kanske inte uppmuntra till fler sådana här recept.
Hej! Det kanske lät surare än menat. Jag vet ju att pizzan är gammal som gatan, har ljuva minnen från att äta den på plats, stranden i Antibe (nästan Nice). Kul att ni båda bloggat den, nu ska jag baka själv. Lustigt med rutnätet har ej sett det förut men det är i båda recepten, kommer det från nån bok eller nåt?
[...] långstekta löken med provençalsk kryddning som man brer över tunn deg och gräddar i het ugn. Gitto har ett recept som är jämförbart med det gamla DN-receptet jag använde men jag bytte ut cirka [...]
[...] enkel vårvintersallad som är urgod till Pissaladière, extra krispigt blir det om du blandar mâchesalaten med solrosskott. Vill du ha en dressing till [...]
Kul att bli påmind om en gammal god klassiker…
Jag undrar bara – stämmer det att du inte bloggat något sedan svamlinlägget i augusti, eller är det jag som har problem när jag bläddrar och letar?