Här kacklar du med Gitto om hennes kärlek till gamla hönor.

Ordet är ditt och fritt!

Igår var Magnus lediga dag, vilket innebar att jag fick svänga ihop en lunch. Eftersom temperaturen ute var tio grader (marginellt mindre än inomhus) passade vi på att äta den utomhus till galet fågeltjatter från talgoxkolonin som tydligen trivs här i närheten av alla de talgbollar jag hängt ut.

Men lunchen då?  Tja, har man kylen full av rökt sidfläsk, ägg och mjölk som sett sina bästa dagar är det lätt att tankarna söker sig till den lite bortglömda klassikern fläskpannkaka. Lägger man dessutom till en purjolök och – som ett experiment typiskt för mig – lite vetesurdegsgrund har man en perfekt lunch. I alla fall om man har lite framförhållning och låter pannkakan jäsa.

Och resultatet blev riktigt bra, så bra att jag faktiskt delar med mig av det, även om det kanske inte är riktigt perfekt än. Men även om surdegen inte ger så mycket skjuts åt pannkakan ger den en riktigt god smak som konstrasterar fint mot den söta lingonsylten. Magnus upptäckte för övrigt att vitt vin var en kalasdryck till den här anrättningen, något jag aldrig hade räknat ut själv. Men det stämde faktiskt!

Surdegsfläskpannkaka

receptmakare: margit richert

Tid: 4 timmar

6 portioner

Att  ha surdeg i pannkakor låter kanske lite märkligt, men det är inte helt okänt – till exempel finns Alaska sourdough pancakes, vilket jag kan intyga är mycket smarrigt till frukost. Även om surdegen inte ger så mycket extra volym i smeten så ger det en mycket trevlig smak som piggar upp en gammal klassiker som fläskpannkakan. Lägger man dessutom till strimlad purjolök i pannkakan har man fått i sig nyttiga vitaminer också. Dessutom är purjolök och ägg en grymt underskattad kombination!

•  3 dl vetemjöl
• 3+4 dl mjölk
• 1 dl vetesurdegsgrund
• 1/2 tsk salt
• nymalen svartpeppar
• 4 ägg
• 25 g smör
• 100 g strimlat rökt sidfläsk
• 1 purjolök, strimlad
• till servering:
• lingonsylt
• vitkålssallad

1. Mät upp mjölet i en bunke och rör ned den mindre mängden mjölk samt surdegsgrunden. Täck med plastfolie och låt stå i 3 timmar. Sätt sedan ugnen på 225 grader.
2. Blanda sedan i resten av mjölken, saltet och äggen. Mal över svartpeppar och rör om.
3. Lägg smöret i ugnspannan och sätt in det i ugnen tills det smält. Fördela sedan det strimlade sidfläsket i pannan och ställ in i ugnen tills fläsket har brynts lite. Ta ut pannan, skaka om så att fett och fläsk fördelar sig någorlunda jämnt i pannan. Strö över purjolöken och slå på smeten.
4. Grädda i mitten av ugnen i 25 minuter, eller tills pannkakan har fått fin färg och stannat i mitten.
   

Ibland måste man få skryta. Framför allt när man gjort en vidunderligt god lammgryta. Fast bara min förtjänst var det inte – den osannolikt smakrika lammryggen från Argentinska Livs gjorde förstås halva arbetet åt mig.

Egentligen är det ett så enkelt recept att jag snarare borde skämmas för att jag publicerar det istället för att yvas över att jag ätit det. Det är inga spännande ingredienser, ingen trixig teknik och inget nydanande alls. Men det är perfekt mat som är lyxig inte genom sina råvaror, utan genom tiden man ger den. Kanske är det därför långkok har blivit den nya lyxmaten? Sönderstressade nutidsmänniskor med långa arbetsdagar kan köpa sig nästan vad som helst i matväg, men inte tid…

Men gör en rejäl sats någon kulen helg och frys in för framtida behov så har du en lyxig skatt att ta fram när det krisar och själen behöver värmas med mustigt kött och varma, murriga smaker.

Gittos lammgryta

receptmakare: margit richert

Tid: 4 timmar

En väldig massa portioner

Har man lite överblivet  baconflott är det perfekt att bryna köttet i, men har man inte det går det förstås lika bra med smör. Vad gäller val av vin är det mindre noga, bara det är oekat och drickbart (testa gärna lite innan själva matlagningen. Och testa sedan lite till för säkerhets skull).

• 1 1/2 kg lammrygg, sågade i stora bitar
• 2 msk smör eller baconflott
• 1 morot
• 1 palsternacka
• 1 liten bit rotselleri
• 4 vitlöksklyftor
• 1 flaska rödvin
• 3 dl vatten
• 1 msk kalvfond
• 2 lagerblad
• 2  kvistar rosmarin
• 250 g steklök
• salt och svartpeppar

1. Sätt ugnen på 125 grader. Bryn köttet väl runt om i smör eller baconflott. Lägg över i en ugnssäker gryta allt eftersom.
2. Skala och skär rotfrukterna i centimeterstora kuber. Hacka vitlöksklyftorna fint. Lägg dem i grytan tillsammans med köttet. Häll på vin, vatten och kalvfond. Tillsätt rosmarin och lagerblad och smaka av med lite salt.
3. Ställ in grytan i ugnen och skala steklöken (det går lättare om du först lägger den i varmt vatten en kvart). Glöm bort maten i två timmar. Släng sedan i steklöken i grytan, rör om lite och glöm bort allt i en och halv timme till.
4. Repa över lite mer rosmarin över den färdiga grytan. Servera. Haricot verts är gott till liksom kokt potatis.

Nja, sidfläsket på Bondens bod var inte helt i min smak. Det var helt enkelt för salt för att äta som bacon, och då är ändå min salttolerans rätt hög. Men det går inte att komma ifrån att det är riktigt gott i små mängder.

Och framför allt: ingen sådan där läskig mjölkig vätska så långt ögat når. Fläsket blir vackert knaprigt och inget bränns fast. Och det absolut ljuvlfettet som blev kvar i pannan använde jag igår för att bryna lammrygg till en alldeles fantastiskt god – och enkel – lammgryta som ni ska få recept på lite senare!

Vad det är på bilden? En enkel smörgås med rostat rågsurdegsbröd, sidfläsket i fråga och en äggröra, min favoritmiddag de dagar jag egentligen inte orkar laga mat.

Igår var Magnus, hans storebror och jag på konsert på Globen, Queens of the Stone Age
närmare bestämt. Förutom själva konserten och att drack min första jägermeister sedan fem år – det var precis lika äckligt som jag minns det! – var kvällens mest minnesvärda ögonblick att vi kändisspottade Gösta Ekman och Marie-Louise de Geer på Pelikan.

Kvällens minst minst minnesvärda händelse var dock silltallriken jag fick på Pelikan, den faktiskt riktigt dålig och hade nog stått för varmt eller i alla fall för länge. Synd, eftersom Pelikan alltid brukar servera gedigen husmanskost till låga priser, men nu är jag lite tveksam. Framför allt som servitören inte kunde svara på om Magnus fläsklägg var rimmad (det var den) eller färsk och inte erbjöd sig att fråga i köket trots att det var en ganska lugn kväll. Men fläskläggen var god och broderns köttfärslimpa likaså, så jag får nog helt enkelt akta mig för sillen i fortsättningen.

Idag tog jag och Magnus en tur till Hötorgshallen och stötte på Lisa vid Bondens Bod, där vi dividerade renkorv och sidfläsk med den charmige mannen bakom disken. Och jo, baconfantaster som vi är fick vi med oss tre hekto alrökt sidfläsk från Hugos Chark i Gränna. Eftersom jag var så nyfiken smaskade jag i mig en skiva som den var nu när vi kom hem och jo, det smakar ljuvligt. Kraftig och fin röksmak, bra sälta som inte överskuggar den ljuvliga smaken av kött och vackert fettstrimmig med bra proportioner mellan fett och kött. I kväll ska vi andaktsfullt provsteka ett par skivor – bilder och omdöme kommer i morgon! Och inte var det så värst dyrt heller – 14 kronor hektot må vara dubbelt så dyrt som butiksbacon, men inte är det oöverkomligt om man bara har möjlighet att ta sig till Hötorget.

Häpp, nu ska jag sova en stund eftersom jag inte riktigt hämtat mig efter gårdagens eskapader.

Det har flyttat in någon i vår fågelholk. Men vem? Kolla närmare här…

Det finns faktiskt en pizza som får alla andra att blekna. En pizza så välavvägd och god att den borde skrivas ut på recept eftersom den efter klinisk prövning av Magnus och mig visat sig bota vilken bakfylla som helst. På pizzerior brukar den kallas Siciliana och innehåller i min version lök, vitlök, sardeller och oliver. Kapris får man också gärna ha på, men det glömde jag.

Länge var det den enda pizza jag beställde, eftersom den smakar okej nästan oavsett på vilket bugdethak man än beställer den. Men en gång, när jag bodde i Malmö, försökte jag på Möllan – i ett intoxikerat men förutseende förstadie till just den sorts bakfylla som tarvar denna pizza – beställa en Siciliana. Det jag fick var en schizofren historia med banan, skinka, kronärtskockshjärta och paprika. Vilken sorg! Kanske finns det avgrundsdjupa kulturella pizzaskillnader mellan skåne och resten av Sverige, kanske sluddrade jag. Jag vet inte, eftersom jag aldrig vågade upprepa experimentet.

Men en riktig Siciliana är någonting underbart. Fet ost, salt sardell och söt lök – bakfyllekostcirkelns alla delar är representerade i en härlig harmoni.

Pizza Siciliana

receptmakare: Margit Richert

4 portioner

Tid: 2 timmar

Allra godast är den här pizzan om man baserar den på en vetesurdeg med tillsats av lite jäst som man ”glömmer” över natten, men det blir förstås också gott på en vanlig pizzadeg. Tomatsåsen är förstås också godast om hemkokar en egen sats med kärlek och goda råvaror, men finnes ingen sådan kan man röra ihop 2 delar tomatpuré med 1 del ketchup. Det blir inre riktigt samma sak, men helt acceptabelt. Och använd för guds skull goda oliver. Färgen kvittar, även om det rent estetiskt är bättre med svarta oliver, bara det är en bra variant.

• 1 sats pizzadegt på 3 dl vatten
• 1 dl tomatsås
• 1 ask raka sardeller
• 3 vitlöksklyftor, tunt skivade
• 1 stor gul lök, skivad
• 15 oliver, urkärnade och hackade
• 2 tsk torkad oregano
• salt och nymalen svartpeppar
• 4 dl riven ost

1. Behöver någon egentligen ett pizzarecept – ni vet ju hur man gör. Annars, läs nedan?
2. Sätt ugnen på 250 grader och sätt in en plåt på värmning. Kavla ut fyra pizzabottnar och lägg på ingredienserna.
3. Lägg pizzorna – 2 åt gången – på plåten och grädda i 10 minuter eller tills pizzan har fått fin färg.

Dagens andra strömmingrecept är mer eller mindre saxat från DN-köket för några dagar sedan, men eftersom jag modifierade det ganska mycket – samt produkttestade samtidigt – tycker jag att det ändå kan få vara med nu när det är inofficell strömmingdag här på bloggen.

Produkten jag testade var en av Santa Marias nya kryddblandningar, Wasabi & Sesame närmare bestämt. Eftersom jag tänkt redovisa alla femtioelva kryddblandningarna tillsammans om några dagar nöjer jag mig med att säga att den är god.

Sesam- och wasabiströmming

Portioner: 4

Tid: 20 minuter

Strömming med japansk touche! Gott till är zucchini- och morotsallad och ris.

• 400 g strömming
• 1 dl vetemjöl
• 1 uppvispat ägg
• 1 1/2 dl sesamfrön
• 2-3 msk Santa Maria wasabi & sesame
• rapsolja till stekning
• Dippsås:
• 2 msk ljus soja
• 1 msk mirin
• 2 tsk risvinäger
• 1 finhackad vitlöksklyfta
• 1 tsk riven ingefära

1. Skär strömmingen i lagom stora bitar (de ska inte vara större än att man kan plocka upp dem med ätpinnar och doppa i såsen). Vänd dem först i mjölet, sedan i ägget och sist i sesamfröna blandat med kryddmixen.
2. Stek strömmingbitarna på medelhög värme i rapsoljan, 2 minuter på varje sida.
3. Rör ihop resten av ingredienserna till en dipsås.

 Vad låter trevligast, 300 omega 3-berikade knäckemackor eller en bit strömming? Jag vet i alla fall vad jag väljer. Framför allt som den växt-omegan som finns i knäckebrödet inte är av samma sort som i den nyttiga fisken. Vill du veta mer om den växande industrin kring omega 3-berikning och den stora skillnaden mellan fett och fett rekommenderas Catherine Prices mycket intressanta artikel på Salon.

Men varför över huvudtaget gå över ån för att hämta vatten och berika livsmedel med någonting som redan finns i överflöd i den smarriga strömmingen? Gårdagens utlovade strömmingrecept kommer därför att kompletteras med ännu ett i eftermiddag., nu när jag fått fatt i kamerasladden.

(Jag hade alltså gömt kamerasladden på ett sådant där idiotsäkert ställe att jag absolut inte skulle kunna glömma var jag hade lagt den.. Följdaktligen var den puts väck hela gårdagen. Först i morse, när jag rotade efter underkläder i garderoben hittade jag den. Bland mina strumpor… Idiotsäkert, it is!

Att jag sedan upptäckte att jag inte lyckats ta en enda acceptabel strömmingbild var förstås ett litet bakslag, men ni får stå ut med oskarpa och konstiga bilder.)

Strömmingsjansson

4 portioner

40 minuter

Det här är ingen riktig jansson, utan mest en strömmingslåda som fått smak av ansjovis och grädde, men lika god är den för det! Vill man inte frossa i mättat fett kan man ersätta grädden helt eller delvis med mjölk. En helt annan, men mycket trevlig smak får man om man ersätter grädden med en flaska lättöl, då blir det nästan någon slags sjömansströmming.

• 400 g rensad strömming
• 8 kokta potatisar
• 1/2 purjolök
• 1 ask ansjovis
• 3 dl grädde
• nymalen vitpeppar
• 2 msk ströbröd
• 1 msk smör

1. Sätt ugnen på 225 grader. Dela strömmingen i 2-3 bitar beroende på storlek. Skiva potatisen i 1/2 cm-tjocka bitar och strimla purjon tunt. Blanda samman allt lite slarvigt i en smörd ugnsform.
2. Hacka ansjovisen och blanda den med grädden. Smaka av med ansjovisspad och vitpeppar. Slå grädden över strömmingsblandningen, strö över ströbröd och fördela lite smör över anrättningen.
3. Grädda i 25 minuter och servera med knäckebröd och en god ost.

Något av det allra trevligaste med att ha flyttat till Munsö är att det på Adelsö ligger ett hönseri som producerar de största ägg jag sett. De är gigantiska, och nästan alla har dubbelgula. Att de dessutom är så pinfärska när det når ICA Tappström att de är hart när omöjligt att få skalet av kan jag gärna acceptera, framför allt som de är så vansinnigt goda. Här är det påsk året runt!

Vad vill jag ha sagt med det här? Inget mer än att jag är osedvanligt lyckligt lottad. Men åk inte och köp upp mina ägg nu bara, är de slut i butiken i morgon får jag spel!

Snart kommer ett recept på strömming, bara jag hittar kamerasladden, ty den är puts väck.