Skåpmat: maj 2009

Spanien-Italien 2-0

Den katalanska pa amb tomàquet slår tomatbruschetta med hästlängder. Vi testade igår.

Ta en skiva baguette eller annat ljust bröd. Rosta det. Gnugga brödet med en delad vitlöksklyfta. Ta sedan en klyfta riktigt, riktigt mogen tomat och gnöla in den i brödskivan. Släng skalet. Salta och ringla över en god spansk olivolja. Ät omedelbart.

Vi åt också ett par skivor pata negra och en härligt vitlökig sopressa veneta. Även där vann Spanien stort, men jag erkänner villigt att det inte var en riktigt fair fight.

Gravlax med knaprigt sällskap

Jo, gravlaxen blev mycket lyckad. Till och med Magnus tyckte det var ”rätt gott” när jag halstrade den (tack Örjan!) och placerade den oppanpå en somrig sallad med äpple, rädisor och knisprigt rågbröd och en sås som först skulle blivit nobissås men blev något helt annat när jag kom på att jag hade slut på olja och att jag hade mer dill än gräslök hemma. Men Magnus låter också hälsa att det hade varit en bättre sallad utan laxen. Pyttsan!

Men fördelen är att resten av den gravade laxen tillhör mig, och bara mig.

Sallad med halstrad gravlax och rågsmulor

receptmakare: Margit Richert

2 portioner

30 minuter

Den lena laxen får sällskap av en massa knaprigheter. Rädisor, gurka, äpple och knaperstekta smulor rågbröd. Det som blir över av såsen passar utmärkt till laxburgare dagen efter. På bilden är det även lite skivad färskpotatis med i salladen.

  • 2 rejäla nävar ruccola
  • 8 rädisor
  • 1 äpple
  • 1 dm gurka
  • 2 skivor grovt rågbröd
  • 1 msk smör
  • 200 g gravad lax i bit
  • 1 löskokt ägg
  • 2 tsk grov söt senap (graveleijs är bäst!)
  • 1 tsk vitvinsvinäger
  • 1/2 dl finhackad dill
  • 1 dl gräddfil
  • 1 krm salt
  1. Skölj salladen. Halvera rädisorna. Kärna ur äpplet och skiva det tunt. Skär gurkan i tärningar eller skivor. Fördela allt på 2 tallrikar.
  2. Hacka brödet till stora smulor och stek det knaprigt i smöret.
  3. Knäck ned det löskokta ägget i en skål och stavmixa det med senap och vinäger (eller mosa ihop med en gaffel). Blanda ned dill och gräddfil och smaka av med lite salt.
  4. Dela gravlaxen i två portionsbitar. Halstra bitarna snabbt (1-2 minuter på var sida) i en het stekpanna. Lägg laxen på salladsbädden. Strö över rågbrödssmulorna. Servera med såsen.

Etiketter: , ,

Frukost

Glöm bacon och ägg. Den bästa helgfrukosten är pierogi.

Fredagsstilleben

Lång arbetsdag. Alla tanter tycks bo på tredje våningen. Lycka att komma hem, sparka av sig ballerinaskorna, dra av strumpbyxorna och slå sig ned på verandan. Solsken. Talgoxarnas första kull skriker efter mat. Katterna klättrar förgäves i björken med holken. Pelargoner, penséer, spirande skott i grönsakslandet.

Bastiaansen Blauw – holländsk ekologisk blåmögelost på getmjölk. Solvärmd till perfektion. Lorinas lemonad. Bitter citronsmak neutraliserar den sexa vodka som gjort den sällskap i glaset. Smakharmoni. Sommar. Lycka.

Kökskompromiss och genusperspektiv

Magnus avskyr att grilla, efter att ha tillbringat allt för många sommarkvällar som grillmästare på restaurangen där vi träffades en gång i tiden.

Jag kan inte koka potatis, eftersom jag saknar tidsuppfattning. Senast igår serverade jag halvråa färskknölar och många gånger har mina fina potatisar disintegrerat till gulvitt fluff sorgligt guppande längs kastrullkanten.

Alltså gör vi en rockad och passar dessutom på att rucka lite på könsrollerna. För som min kollega konstaterade häromdagen: ”Min man äääälskar att grilla. Tacka fan för det, när jag gjort marinaderna, salladen, potatisen och tar dessutom disken efteråt. Allt han gör är att vända kotletterna och känna sig manlig!”

Men hos oss är det i alla fall Magnus som tar disken 8 av 10 gånger. Jag snackar mig ur det eftersom det är så förbannat tråkigt. Men matlagningen har jag gärna kvar på mitt bord. Minus potatiskokningen.

Etiketter: , ,

Buffétips till bröllop?

Den 23:e juli knyter Magnus och jag hymens band på Öland. Buffé till uppåt 40 personer. Svenska smaker. Nu vill jag ha era idéer!

Etiketter: , ,

Självisk lax

Ni begriper säkert att jag inte kokade in 3 kilo lax igår. Merparten styckades upp till praktiska portionsbitar och hamnade i frysen tills vidare. Lite blev till grytbitar.

Men eftersom jag är en självisk jävel sparade jag en del lax till gravning, vilket Magnus vägrar äta. Eftersom jag inte är allt för självisk tog jag stjärtbitarna, trots att de inte är alldeles idealiska. Eftersom jag har en gigantisk hink basilikaplantor i växthuset som svämmar över alla breddar åkte några blad med i gravningen. Eftersom jag ibland har tur snarare än skicklighet blev det ett rätt snyggt foto av det hela.

Förhoppningsvis blir det också gott, men något annat kan jag inte tänka mig. Provsmakningen sker i kväll. Magnus har lovat att smaka, så den viktigaste frågan är om vår kärlek består det provet.

Citron- och basilikagravad lax

receptmakare: Margit Richert

6 portioner

1-2 dygn

Ju tjockare laxbitar, desto längre gravning. Skölj basilikabladen ordentligt så slipper du botulism. Frys laxen innan så slipper du parasiter.

  • 2 bitar lax med skinn a 300 g vardera
  • 3 msk salt
  • 1/2 dl socker
  • 20 basilikablad
  • rivet skal av 1 citron
  • nymalen svartpeppar
  1. Hacka basilikabladen grovt. Blanda salt, socker, basilika, citronskal och svartpeppar (några varv med pepparkvarnen räcker bra). Gnugga in laxbitarna med blandningen.
  2. Lägg ihop laxbitarna med skinnsidorna utåt och lägg i en plastpåse. Knyt ihop och lägg i kylen 1-2 dygn beroende på laxens tjocklek. Den ska kännas stunsig, men inte alldeles hård. Vänd plastpåsen då och då. Skiva laxen tunt vid servering.
Etiketter:

En väldig massa lax

Tre kilo laxfilé impulsshoppade jag igår. Mycket för att den rara fisk-och-köttkillen på Vi snällt hämtade de nyinkomna laxfiléerna och lät mig lukta på dem. Han såg onekligen förtjust förbryllad ut, men hämtade lydigt laxen åt mig. Och den doftade friskt hav, inte rutten tång, precis som sig bör.

Magnus har länge odlat vanföreställningen att han inte gillar lax, punkt slut. Men när den första, varma vårsolen tittade fram på verandan i april blev jag så vansinnigt sugen på inkokt lax att jag helt struntade i husfriden. Och si, inkokt lax var ju riktigt gott, tyckte Magnus förvånat. Antagligen beror det på att citronen neutraliserar lite av den typiska och lite oljiga laxfettsmaken. Men oavsett varför Magnus nu äter (inkokt) lax är det ett smärre mirakel.

Inkokt lax finns utmärkta recept på i varenda standardkokbok, så jag tänker inte ge något recept på det. Men en god variant är att skiva ned några centimeter pepparrot i spadet och servera laxen toppad med drivor av riven pepparrot. Kittlar dödsskönt i näsan.

Ifall nu Magnus skulle haft någon kvardröjande misstänksamhet mot laxen så såg jag till att distrahera honom med ett alldeles ovanligt lyckat tillbehör: syrlig citronzucchini med inspiration av gammal hederlig pressgurka.

Citronzucchini

receptmakare: Margit Richert

4 portioner

1 timme

Krunchigare än pressgurka, citronsyrligt och fräscht. Passar gissningsvis till allt som simmar (kanske inte utter, men vem vet?), men extra bra till lax och andra feta fiskar.

  • 2 små zucchini eller 1 lite större
  • 3 krm salt
  • pressad saft fråm 1 citron
  • 1 tsk rivet citronskal
  • 1 tsk socker
  • 1 krm nystött vitpeppar
  1. Skiva zucchinin tunt med en osthyvel. Lägg skivorna på en tallrik, salta och blanda om. Lägg en annan tallrik ovanpå zucchinin och lägg till sist något tungt ovanpå. En mortel eller On Food and Cooking funkar lika bra. Låt stå i 30 minuter.
  2. Häll av vattnet som bildats efter saltningen. Blanda zucchinin med övriga ingredienser och låt marinera i 30 minuter.

the lonelyness of a long distance vårdbiträde

Jag hade tänkt blogga en massa idag, men jag blev inringd till hemtjänsten idag klockan halv åtta. Men jag har i alla fall köpt tre kilo prima lax och tagit en riktigt snygg bild.

Hur man mörar danskt fläsk

Att dansk djurhållning är undermålig är kanske ingen stor nyhet, men att den är rent kriminell visste jag ändå inte. Det känns nästan fånigt att påpeka (det överskuggas liksom av det vidriga i att alls misshandla djur), men stresshormonerna som bildas i grisköttet när man spöar skiten ur dem, buntar ihop dem i trånga lastbilar och skär halsen av dem inför sina polare, de stresshormonerna hamnar i köttet och är inte så värst nyttiga för oss människor heller.

För de som vill vidarebilda sig i olika sätt att hantera grisarna innan de hamnar i en kyldisk nära dig rekommenderas Filters mastodontreportage i senaste numret. Och skåda! det ligger ute på nätet också!

Etiketter: ,