Förstår ni vilken fin sambo jag har om jag berättar att han förutom att vattna alla blommor, tomatplantor och mina trädgårdsland även vattnar paddan som bor bakom en spade vid husgrunden. Den mannen vill jag skaffa barn med!

Idag firar vi (Magnus och jag, glöm paddan nu!) för övrigt tre år tillsammans. Det hela började en lång och ganska blöt kväll på ett hustak i centrala Kalmar. Magnus har fortfarande sparat femtioöringen vi funderade på att släppa på någon förbipasserande (det var tre våningar högt och vi var fulla, okej?). Vi kysstes rätt ordentligt och jag frågade om det inte var lika bra att vi blev ihop på en gång, så vi slapp hålla på att larva runt. Magnus samtyckte och följde mig till dörren klockan fyra på morgonen, trots att jag bodde i andra änden av stan och trots att han skulle vara på jobbet klockan halv åtta nästa morgon. Sedan gick han de fem kilometrarna hem till sig. En halvtimma senare fick jag smset:

”Jag är så lycklig att jag vill riva varenda p-bot på vägen hem!”

Och sedan blev det ett väldigt liv, både på krogen där vi båda jobbade och i min indie-coola bekantskapskrets. De tyckte Magnus dels att var för gammal för mig med sina tio år extra och dels att han hade fula tänder. Magnus vägrade nämligen tandställning som ung och har därför ett präktigt och mycket charmigt vampyrbett. Gissa vilka jag bröt med.

Snart gifter vi oss och jag skulle inte kunna vara lyckligare. Möjligtvis om stekta sparvar kom flygande in i munnen på mig. Men då hade jag å andra sidan inte haft så värst mycket att matblogga om.