Helvete vad kul det är att jobba på Bondens Matbod! Jag kan ärligt talat säga att jag aldrig haft ett mer givade arbete. Inte ens det som matskribent.

Jag älskar att serva, jag älskar att hjälpa till. Jag älskar att göda människor. Jag älskar lokalproducerad mat. Jag tycker skärmaskiner är guds gåva till skinkorna, jag älskar stämningen och de smutsgröna omklädningsrumskatakomberna två nivåer under jord. Jag älskar alla gängliga  tonåriga biträden på Österqvist mittemot och de äldre, stadigare dito på Prima Delikatesser. Jag älskar sammanhållningen som jag panelhönigt står och längtar efter. Jag älskar hur personalen tar sig ett glas vin och dundrar på dålig eurodisco vid stängning.

Och mest av allt älskar jag att jobba med någonting kan stå för. Jag älskar att få ställa mig på världens rangligaste barstol och plocka ned de sista äppelmustsflaskorna utan att någon grinig kollega upplyser om att ”det där får vi inte göra, då gäller inte den fackliga försäkringen” (det är sant! På hemtjänsten får vi inte byta glödlampor utan en ”godkänd stege” och knappt ens då om vi inte har ett beslut på glödlampsbyte i tre kopior.).

Jag älskar att få skära upp ljuvligt goda och omsorgsfullt gjorda charkuterier. Jag älskar att se människor bli lyckliga av isterband som de smakade förr. Jag älskar att få dividera ost med en amerikan som tycker att vi svenskar måste våga skryta om våra fantastiska ostar. Jag älskar att få tar ordentligt betalt för varorna, så att folk förstår att bra mat måste få kosta.

Och jag älskar förstås personalrabatten, som är det enda som hindrar att jag hamnar på minus efter att jag jobbat. Idag åt vi en improviserad middag på Doris Blå, Påverås Blå Fjäll, rökt vildandsbröst från Äleby Gård och lammsalami från Bitterna Lamm. Det behövs inte mer för att man ska bli fredagslycklig.

Med andra ord. Jag vill att ni genast rusar till Bondens Matbod och stödköper så mycket att de har möjlighet att låta mig arbeta lite oftare!