Jävla New Moon! Den har förstört hela min dag, trots att jag såg den redan i lördags. Och trots att jag faktiskt gillade den som romantisk vampyr-popcornfilm. Men ändå, den har faktiskt räddat dagen samtidigt som den sabbade den.

Så här ligger det till.

Jag och mina arbetskamrater – alla twilight-bitna trots att vi är mellan 28 och 41 år – åkte in till Kista Galleria i lördags eftermiddag. Biobiljetter var bokade och klara. Vi strövade omkring bland shoppingsugna stockholmare. Eller for som flipperbollar mellan stressade, knuffiga halvapor snarare.

Hur som helst. Jag följde med kollegan F till BR leksaker eftersom en boll skulle inhandlas. Hamnade bland spelen. Plockade åt mig Qube Svenska Språket eftersom Magnus och jag älskar att förnedra varandra i frågesporter och kan TP utantill vid det här laget.

Såg sedan filmen, blev jäkligt glad och upptempo och åkte hem igen till Munsö. Var hemma halv elva.

Hemma vankades lite vin, en smula whisky och faktiskt någon öl. Och ohyggliga mängder Qube-spelande. Det var så kul att vi stannade uppe till klockan tre på natten.

Igår sov jag därför till klockan tolv på grund av trötthet och en lätt bakfylla.

I natt insåg jag klockan halv två att det inte skulle gå att somna på grund av morgonens sömnexcesser, och då var det för sent att ta en insomningstablett eftersom jag skulle upp igen vid sex och inte hade lust att ha minneslucka fram till klockan 9. Det får man tyvärr av insomningstabletterna.

(En parantes här för alla som tror att sömntabletter är knark, dålig karaktär och onaturligt: jag hämtar ut två tjugopack insomningstabletter ungefär en gång om året. Jag har haft sömnstörningar sedan jag var nyfödd – fråga bara min mor! Att det är psykologiska problem snarare än fysiska hjälper inte mycket klockan tre på natten när man vet att man borde sova och känner sig ensam i världen. Snarare tvärtom. För det mesta hjälper det tillräckligt att bara att veta att tabletterna finns där. Men ibland behöver jag också ta en. Det är faktiskt helt fantastiskt att det finns !

Visst, sömntabletter är inte naturligt. Men det är inte lönearbete klockan halv åtta på morgonen heller.)

Alltså har jag gått runt idag på arbetet i ett obehagligt sömntöcken och med en krypväxande irritation. Jag har stört mig på sura, gråa människor. Jag har retat upp mig på atriumhus som är så jävla fula. Jag har hatat allt det regngråa, vindpinade. Jag har avskytt reklamradiojinglar med en intensitet som har skrämt mig själv. Och framför allt har jag föraktat min egen trötthet.

Men det är här som det vänder!

Jag insåg att det behövdes en riktigt god middag för att trösta min sömnsargade själ. Och eftersom jag tack vare New Moon och Kista Galleria hade köpt en väldigt söt, hjärtformad gratängform på Indiska visste jag redan hur maten skulle lagas. Men av vad?

Jag funderade riktigt länge på vad som är comfort food för mig och upptäckte snabbt att tankarna hela tiden drogs åt lammfärs. Och tomat. Och zucchini. Det var bara att erkänna sig besegrad av sin hjärna.

Dagen räddades ungefär klockan 18 i kväll med en lammfärsgratäng toppad med zucchini och tomat och sen var allting bra igen.

(Fast sen ringde min mamma och genus-skällde ut mig för att jag var en sådan jäkla tjejig tjej som köpte hjärtformar som borde appellerat till min lillasyster. Jag skyller på New Moon därocksådårå.)

Lammfärsgratäng med zucchini och tomat

Receptmakare: Margit Richert

Portioner: 4

Tid: 50 minuter

Det här att varva tomat och zucchini (och ibland aubergine) ärju så långt ifrån nytt att det nästan är pinsamt att blogga det.  Confit byaldi är en klassiker. Tian likaså. Anders medelhavsfalu är en nyare. Men någonting händer där som uppenbarligen är rätt. Och vem är jag att ifrågasätta det som uppenbarligen fungerar?

• 1 stor gul lök
• 4 vitlöksklyftor
• 2 msk olivolja
• 500 g lammfärs
• salt, svartpeppar
• 1 1/2 dl vitt vin
• 1 rejäl ruska oregano, hackad
• 1 zucchini
• 3 tomater
• 80 g finriven parmesan

1. Sätt ugnen på 225 grader.
2. Hacka den gula löken och finhacka vitlöken. Fräs på låg värme tillsammans med olivoljan tills löken blivit genomskinlig och vitlöken luktar gott. Tillsätt lammfärsen och dra på på högsta hetta. Rör och mosa samman tills färsen blivit smulig och fått färg där och där.
3. Tillsätt vinet och låt koka in nästan helt. Smaka av med salt och svartpeppar. Ta från värmen och rör ned den hackade oreganon.
4. Skiva tomaterna. Skiva zucchinin – inte allt för tunt. Lite tjockare än tomaterna blir bra. Lätt den lätt avsvalnade lammfärsen i botten. Täck med varvade zucchini- och tomatskivor.
5. Stoppa in gratängen i mitten av ugnen och låt gå 30 minuter. Strö över den rivna parmesanen och gratinera ytterligare en kvart.

Nänänä… Ni kan ju faktiskt inte få ett recept på något så här enkelt – det vore ju löjligt!

Manchego i kuber, goda oliver. Olivolja och kanske lite färsk oregano eller timjan bara för att det är gott. En liten skvätt citron skadar inte heller. Något av det godaste jag vet i all sin enkelhet.

Och med detta är tapasserien avslutad. Tills nästa gång jag får ett ryck, vill säga!

Det här är inget klassiskt tapasrecept. ”A la gallega” betyder ungefär på galiciskt sätt och har med paprikamängden att göra. Sherryn ska egentligen inte vara där, men det blir alldeles underbart gott på mitt vis också.

Magnus liksom krymper varje gång jag föreslår bläckfisk, men varje gång han faktiskt smakar den växer han igen (och tänk så inte snuskigt nu). Han tror verkligen att han kommer hata det, eftersom första gången han åt det var äckligt, En restaurang i Pattaya bär skulden. Men numera äter han bläckfisk som omm det vore små barn. Nej förresten, dålig liknelse. Han äter bläckfisk som om morgondagen inte fanns. Eller… Tja, han gillar bläckfisk i alla fall.

Men alltså, hon Malin s0m plockade alla poäng i tapastävlingen - jag avundas verkligen henne. I helgen har jag misslyckats med melodikrysset,  förlorat i Qube Svenska Språket och fått modesta tre rätt på Harry Boy. Men jag vann i alla fall 25 kronor på en trisslott!

Calamares a la gallega

Receptmakare: Margit Richert

Portioner: 4-6 som tapas

Tid: 30 minuter

Gott och enkelt.

• 400 g bläckfisk i ringar eller bitar eller hela – tag vad du hittar som ser bra ut
• 2 vitlöksklyftor
• 1/2 dl olivolja
• 1 lagerblad
• 1 msk paprikapulver
• ett stänk cayennepeppar
• 1 dl sherry
• 1 msk vitvinsvinäger
• salt
• lite persilja till garnering om så önskas

1. Tina bläckfisken om du inte haft sådan otrolig tur att du hittat färsk sådan. Har du hittat pinfärsk bläckfisk, slå den mot en klipphäll eller kör den i tvättcentrifugen ett tag (grannarna klagar säkert inte, de kommer aldrig fatta varför tvätten luktar fisk!). Hursomhelst, ett par rejäla snytingar gör bläckfisken mör.
2. Fräs vitlöken i olivoljan en halv minut. Tillsätt bläckfisk, lagerblad, paprikapulver och cayennepeppar. Slå på sherryn.
3. Låt allt sjuda 20 minuter eller tills bläckfisken går att tugga. Smaka av med vinäger, salt och garnera med persilja.

Och nu ett sista tapasrecept innan jag återgår till fredagskvällens obligatoriska lättja. Papas arrugadas kräver knappast någon närmare presentation för de typ 57 procent av sveriges befolkning som häckade på Kanarieöarna på vinterhalvåret innan thailand upptäcktes. För er andra är det en ruggigt god rätt som bara består av potatis och sås. Men potatisen är kokt i kallsupssalt vatten och såsen har rejäl sting utan att vara jobbig.

Magnus, som verkligen inte fattat poängen med potatis, tyckte det var det godaste han ätit sedan sommarens första färskpotatis och har frivilligt förklarat sig villig att äta resten till middag i morgon. Det är knölmagi, det!

(Och om jag alltid tjatar om Magnus reaktion på maten beror det på att han är så mycket mer kräsen än jag. Och på att jag, mot hans vilja, gillar att göra honom delaktig i bloggen.)

Papas arrugadas con mojo rojo

Receptmakare: Margit Richert

Portioner: 4-6 som tapas

Tid: 45 minuter

Man behöver inte åka till Kanarieöarna för att äta det här. Det smakar minst lika bra i novemberrusket på Munsö.

• 1 kg småpotatis
• 1liter vatten
• 2 msk grovsalt
• mojo rojo:
• 1 paprika
• 2 vitlöksklyftor
• 1/2 tsk salt
• 2 tsk spiskummin
• 1 spansk peppar
• 2 msk vitvinsvinäger
• 1 dl olivolja

1. Sätt ugnen på 250 grader. Dela paprikan, kärna ur den och olja in den med lite olivolja. Lägg den i en ugnsfast form och rosta den ca 20 minuter eller tills skalet börjar svartna. Lägg den heta paprikan i en plastpåse och låt svalna i kylen så länge.
2. Borsta potatisen. Koka upp vattnet och saltet. Släng i potatisen som nu kommer att flyta som värsta döda havet-badarna. Koka dem mjuka. Häll av nästan allt vatten (spara typ 2 matskedar), ställ potatiskastrullen på eftervärmen på plattan och låt den sista saltlagen ånga in under omrörning.
3. Gör mojo rojo: Skala paprikan. Mortla (mixa blir inte alls lika bra!) vitlök, chili, salt, spiskummin och paprikan till en jämn gucka. Blanda ned vinäger och olja. Smaka av med mer salt om det behövs – tänk på att potatisen har rejäl sälta.
4. Antingen kan man göra mojo rojon i förväg och servera direkt till den nykokta potatisen, men godare ändå blir det om man låter den saltkokta potatisen svalna något och sedan ugnsbakar den i 20 minuter i 225 graders ugnsvärme.

Jag skrattar varje gång jag säger gambas al pil pil. Jag vet inte alls vad det betyder eller ens om det betyder något. Har det något språkligt släktskap med piri piri kanske? Jag vet inte. Men jag har en särdeles överutvecklad språklig humor och närmast samlar på lingvistiska krumbukter. Pil pil är en av de roligaste.

Och pill, pill är precis vad det blir när man ska äta de här heta, oljiga räkorna. Fast det är det värt. Den heta oljan som täcker skalen är så god att det har hänt att jag knaprat skalen som chips när innandömet är uppätet.

Gambas al pil pil

Receptmakare: Margit Richert

Portioner: 4-6 som tapas

Tid: 5 minuter

Klart man kan använda råa gambas om man känner för det, men de smakar knappt ingenting! Och när vi har så fantastiska kallvattenräkor här uppe i norden är det rätt fånigt att insistera på att allt. Måste. Vara. Helt. Autentiskt. Framför allt som jag slår vad om att spanjorerna hellre hade haft våra räkor. Köp vanliga kokta räkor i stället och stek dem lite hastigare.

• 400 g räkor, väl avrunna om de är tinade
• 3 hackade vitlöksklyftor
• 1 hackad spansk peppar
• 1/2 dl olivolja

1. Hetta upp en rejäl panna, helst gjutjärn till riktigt, riktigt hett. Häll i oljan. Dumpa ned chili och vitlök i pannan. Sen räkorna.
2. Fräs ungefär 2 minuter på allra högsta värme. Det kommer spotta och fräsa och ryka, men gott blir det. När räkorna börjar tappa lite färg betyder det att de är klara.

Den här ciderkokta chorizogrytan är så enkel att göra att den nästan är skamlig och så god att det måste vara syndigt. Min polska kollega J såg bilden idag och gick nästan upp i brygga. ÅH, det vill jag ha! skrek hon så att samordnarna på hemtjänstlokalen hoppade till i sina ergonomiska kontorsstolar.

Ju färre ingredienser man har, desto viktigare är råvarornas kvalitet. Satsa på en riktig chorizo, inte scans frukostkorvsvariant. Och inte den lufttorkade tunnskivade sorten alltså, utan en köttig korv. Wurstmaster har en helt okej variant som är ovanligt prisvärd.

Och en bra torr cider. Vi tog Boulard Cidre de Normandie Brut eftersom världens bästa systembolag inte fattat att det skulle vara roligt att kunna köpa sidra.

Chorizo y garbanzos en sidra

Receptmakare: MArgit Richert

Portioner: 4-6 som tapas

Tid: 15 minuter

Tillsammans med en bit bröd blir det här en enkel men mättande ensamrätt.

• 100 g chorizo
• 3 vitlöksklyftor
• 1 gul lök
• 1 röd paprika
• 3 msk olivolja
• 1 liten tetra kikärter (ca 100 g avrunnen vikt)
• 2 dl torr cider
• salt
• en ruska slarvhackad färsk timjan eller 1 tsk torkad

1. Skiva chorizon. Finhacka vitlöken. Strimla lök och paprika.
2. Dumpa allt i en het stekpanna tillsammans med olivoljan. Fräs under omrörning 5 minuter eller tills grönsakerna börjar mjukna och chorizoskivorna fått färg här och där. Det är inte så himla noga faktiskt.
3. Tillsätt kikärterna, häll på cidern och sänk värmen till låg. Låt puttra samman 5 minuter. Smaka av med salt. Rör ned timjan.

Kroketter ingår i en varierad och nyttig diet, så är det bara. De brister de eventuellt skulle kunna ha rent näringsmässigt uppvägs mer än väl av lyckan i att få stoppa in en rykande het, krispig croqueta i munnen, bita till och belönas av en mjuk, rykande het fyllning som får dig att flämta efter kalluft och hoppa runt flåsande i köket samtidigt som du försöker förklara för din andra hälft att ‘e e’ ‘etch!”*.

Glöm prozac, kokain och sexleksaker. Croquetas är riktig lycka.

*”det är hett”, alltså.

Croquetas de jamón

Receptmakare: Margit Richert

Portioner: 4-6 som tapas

Tid: 2 1/2 timme

Rätt pilligt, men väl värt arbetsinsatsen är det. Skinkan går att byta ut mot riven ost. Eller små små bitar kryddstark chorizo, men allra godast blir det nog så här, tycker jag.

• 20 g smör
• 2 msk vetemjöl
• 4 dl mjölk
• lite riven muskot
• 100 g fintärnad rökt skinka
• ströbröd
• 2 lätt uppvispade äggvitor
• neutral olja till fritering

1. Smält smöret i en tjockbottnad kastrull. När smöret slutat bubbla pudrar du över mjölet, rör om ordentligt och låt fräsa en minut.
2. Tillsätt mjölken lite i taget under kraftig vispning (ingen ballongvisp här, då fastnar allt i en jätteklump i mitten). Smaka av med lite muskot.
3. Sjud allt på lägsta värme under konstant omrörning i ungefär tjugo minuter, tills du har en stuvning så tjock att det går att dra vispen över kastrullbotten utan att det rinner tillbaka.
4. Rör ned skinktärningarna och smaka eventuellt av med lite salt om det behövs.
5. Ställ kallt i två timmar.
6. Rulla köttbullestora bollar av skinkstuvningen och rulla dem först i ströbröd, sedan i äggvita och till sist i ströbröd igen. Se till att de blir nogrannt täckta runt om.
7. Fritera på hög temperatur, ca 180-190 grader, tills bollarna har fått fin färg. Ät omedelbums!

Vad är det egentligen med kombinationen svamp och vitlök som är så infernaliskt gott?  Den som lyckas besvara den frågan borde föräras ett nobelpris i gastronomi allraminst.

Helst hade jag haft en rejäl laddning blandsvamp till det här receptet. Men det är ju inte alltid man får som man vill (läs: orkade plocka svamp i september) och som tur är har ju ICA champinjoner.

Godast rumstempererat tycker jag. Magnus åt det till frukost idag och låter hälsa att det är alldeles utmärkt kylskåpskallt också om det kniper.

Setas con ajo, vino blanco y tomate

Receptmakare: Margit Richert

Portioner: 4-6 som tapas

Tid: 15 minuter

Har man lite trevlig blandsvamp är det förstås en bonus, men vanliga champinjoner fungerar fint. Fast kastanjechampinjon, eller skogschampinjoner som de också kallas blir lite snyggare om man är lagd åt det murriga hållet.

• 200 g kastanjechampinjoner
• 1+1 dl vitt vin
• 1/2 dl olivolja
• 3 finhackade vitlöksklyftor
• 2 msk tomatpuré
• timjan till garnering

1. Kvarta champinjonerna. Lägg dem i en het stekpanna och låt den mesta av vätskan koka in.
2. Häll på en deciliter vitt vin och låt den koka in i svampen. Tillsätt sedan olivolja, vitlök och tomatpuré. Rör om ordentligt och låt allt fräsa fem minuter.
3. Slå på en deciliter vin till och låt det koka ihop någon minut. Lägg upp i skål och garnera med timjan.

Det här är ingen vacker mat. Men gud nåde den som snackar skit bakom ryggen på den lilla ryska salladen, som spanjorerna kallar den. Den personen kommer att bli lyft i öronen av mig personligen, för det här är väldigt gott och dessutom härligt otrendigt. Jag menar majonäs? Tonfisk? Ärter? Kan det bli mer jag-minns-mitt-åttiotal?

Ensaladilla rusa

Receptmakare: Margit Richert

Portioner: 4-6 som tapas

Tid: 30 minuter

Varför salladen kallas rysk vet jag inte och jag misstänker att spanjorerna glömt det för länge sedan. Gott är det i alla fall och det finns hur många varianter som helst på den här. Riktigt god tonfisk är i alla fall ett måste, resten av ingredienserna är förhandlingsbara.

• ca 100 g tonfisk i olja (jag tog Abbas i olivolja och havssalt som var den bästa min butik hade)
• 2 normalstora potatisar
• 1 morot
• 1 dl frysta ärtor
• 2 inlagda rödbetor
• 15 gröna oliver
• 1 hårdkokt ägg
• 1 dl majonäs
• 3 msk hackad persilja
• 1 msk pressad citron
• salt

1. Låt tonfisken rinna av. Koka potatisen mjuk. Låt ärtorna koka med de sista minuterna. Låt potatis och ärter rinna av och svalna.
2. Skär potatisen i små tärningar. Skär moroten i yttepyttiga tärningar. Skär rödbetorna i små tärningar. Kärna ur och slarvhacka oliverna. Skär ägget i små tärningar (nu börjar jag bli tjatig…).
3. Blanda samman alla ingredienser och smaka av med citron och salt.

Ibland är jag rätt dum i huvudet. Till exempel idag, när jag lagade tapas för minst sex personer. Vi är två. Numera två proppmätta och Magnus har en imponerande lunchlåda i morgon med bjudutrymme till hela hemtjänststaben a fyra anställda plus en chef.

Och vi har fortfarande middagen spikad i morgon.

Men det är ju så roligt att laga mat! Långt roligare än att äta den, hur god den nu må vara. Mätt blir man alldeles för fort, men när man lagar och smakar och fantiserar är det omöjligt att begripa att maten faktiskt måste ätas upp också.

Men hur som helst, jag tänkte att vi skulle köra lite gissningstävling här på bloggen. Jag raddar upp alla tapasrätter, ni säger vad det är. Vinnaren (alltså den som prickar in flest rätt) får bestämma vad den vill vinna. Middag hos mig, några kokböcker, mig som inhyrd kock eller en vackert skriven hyllning. Eller något annat fantasifullt och görligt.

De flesta av rätterna är enkla. Någon kan vara knepig. Minst en av rätterna har nog inget specifikt namn, så där räcker det om man listar några av huvudingredienserna. Kör hårt! Recept på hela härligheten kommer de närmsta dagarna.

Det här är inte vackert, men gott. Men så är jag av rätt nationalitet.

Inte så svårt va? Oliverna är Itigos gröna ekologiska som är de godaste jag ätit på väldigt, väldigt länge.

Ja, vad är det här? Och är det gott? Så klart.

Ni ser ju vad det är… Men gissa kryddorna då?

Inte svårt heller va? Men visst har det ett roligt namn?

Ja, vad är nu det här? Kan ni rabbla några ingredienser räcker det. Bonus om ni listar ut vad det är för vätska som smaksätter röran.

Som det där snoret man hittar längst in i näsan i konsistensen. Fast gott ändå. Muskotkryddat snor.

Magnus föräldrar är nyss hemkomna från Kanarieöarna och gissar därför garanterat rätt på denna rätt.

Gissa på nu – och beröm  Magnus för bilderna!