Mexikanska paprikor med tomatsås
Ja, bilden är arrangerad; min son har aldrig reagerat sådär inför en vegetarisk måltid, i själva verket är är det mycket sällan vi ser honom äta alls. Mat alltså. Men han stoppar ju i sig så mycket annat. Gul snö. Sand och jord. Skumgummi från svampen vi skurar badkaret med. Främmande människors begagnade tuggummin. Hårbollar från pudeln som granntanten ryktar utomhus. Vad som helst ur Karamellkungens välsorterade infektionsorgel längst in i butiken. Men mat: nä, jag skulle inte tro det. På onsdag handlar Landet Brunsås om hur barnen påverkar familjens matkultur. Skit i OS så ses vi i SVT2.
Mexikanska paprikor med tomatsås
Receptmakare: Lotta Lundgren
Portioner: 4
Tid: 60 minuter
- 4 paprikor, mellanstora
- 1 liten gul lök
- 4 vitlöksklyftor + 2 till tomatsåsen
- 1 grönsaksbuljongtärning utan E621
- ca 30 g smör
- 2 dl couscous + 2, 5 dl hett vatten
- 4 dl majs, djupfryst
- chipotle (rökt chilipeppar) efter smak
- 2 dl riven cheddar eller parmesan
- 1 burk köksbärstomater
- 1 msk honung
- 2 ekologiska citroner
- Sätt ugnen på 225°C. Skär ut ett lock ur varje paprika och kärna ur.
- Hacka löken fint och vitlöken finare, och fräs i smör (gärna med några extra droppar olivolja tillsatt) ett par minuter på medelvärme.
- Smula i buljongtärningen och tillsätt den okokta couscousen. Fräs under omrörning tills grynen tar färg (om du tror att du tycker couscous är trist är det här metoden som kommer få dig att ändra uppfattning). Ta från värmen. Slå på vattnet och låt svälla under lock.
- Hacka den frusna majsen grovt och rör ner i couscousen. Smaka av med salt, nymalen svartpeppar och chipotle (har du ingen chipotle går det förallandel bra med finhackad jalapeno eller rent av finhackad jättestark korv om du inte är så noga med själva det vegetariska). Rör till sist ner osten men spara ungefär en halv deciliter.
- Fyll paprikorna, toppa med återstående ost och lägg på locken. Placera i ugnssäker form och in i ugnen, ca 40 minuter eller tills paprikorna fått svarta blåsor.
- Gör tomatsåsen: finhacka de två vitlöksklyftorna och fräs i lite olivolja. Tillsätt tomat och honung. Smaka av med salt och nymalen svartpeppar.
- Tvätta och riv det yttersta gula (zesten) av citronerna och pressa ur saften. Tillsätt zest och citronsaft efter smak. Servera med de fyllda paprikorna.
* Sonen och hans min? Han fick en tia för att se ut sådär. Det är den bittra sanningen.
Kommentarer
Okej, förlåt förlåt.
Tack för input, det låter underbart alltsammans.
Nej, men så menade jag inte heller! I vår familj får inte heller barnet (snart barnen) bestämma vad som serveras. De vuxna bestämmer vad som ska ätas, barnet bestämmer hur mycket han vill äta av det som serveras. Dock brukar vi försöka se till att det alltid finns något inslag i maten som kan tänkas gå hem, om det så är haricot verts vid sidan av eller bönor i köttfärssåsen. (Alltid säkra kort hos oss). Så får man ta hur mycket man vill av det och slippa gå hungrig.
Det känns som en bättre modell än att barnen ska kuvas till att äta vad som än ställs framför dem genom att de ska lägga sig hungriga om de vågar rata maten.
Alla känner väl vad som funkar bäst för dem, men experter av olika slag som uttalar sig om vad som funkar på alla barn är ju bara värdelöst. Och jag tycker att det är synd att mammor och pappor som försöker vara schyssta mot sina ungar ska behöva ha dåligt samvete för att experterna tycker att det är "falsk snällhet".
Hej och tack! Jag har lyckligtvis ingen möjlighet att styra över vad någon människa uppfattar eller läser in i programmen vi gör.
I just min familj är det ohållbart att ge barnen ansvaret att bestämma vilken mat som ska serveras. I en annan familj kan det säkert vara annorlunda.
Hej Lotta! Jag gillar din blogg! Däremot blev jag lite ledsen av den barnfientliga tonen i programmet du tipsade om (jag har inte sett de andra avsnitten)
Jag tycker såklart också att barns smaklökar ska utmanas och att man ska uppmuntra dem att smaka annorlunda saker. Att låta barn gå hungriga till sängs för att de inte velat äta maten känns dock väldigt främmande. Oftast har de ju inte ens fått vara med och bestämma vad som ska ätas.
Sedan gråter min feministiska sida av den sekvensen där du som mamma sitter och menar att du bara vill vara snäll mot dina barn, medan den (såklart manliga) experten läxar upp dig och kallar det för en "falsk snällhet". Det vet väl inte han! Fyrtiotalet ringde, de vill ha tillbaka sin barnsyn.
Håhå jaja.
Nåja, trevlig blogg är det som sagt, keep up the good work!
Gabriela, är du född senare än 1969 är jag på!
// Ordförande i Sexistklubben
Jag har ringt polisen. De kommer och hämtar dig alldeles strax.
@Orförande: mejla mig så ska jag visa dig äkta mexikanskt! (skrev massor men har valt delete)
Vad roligt med fyllning som smakar något i jämförelse med mager färs och vitt ris som de fylldes med i skolan (på tal om mat till barn). Jag ska testa.
Jag åt precis en påse lantchips samtidigt som jag såg Brunsås på Play. Jag insåg det först efteråt när jag stillat hungern och känner mig lite smutsig. Jag antar att det bekräftar ungdomens kulinariska förfall. Bra program idag, Eriks son är fantastisk.
Så länge det är majs och chili, eller något annat starkt i så har svensken fullt rätt att kalla maträtten mexikansk. Jag har aldrig sett något äkta mexikanskt i Sverige, förutom en utbytesstudent i Jönköping en gång.
Nej men det låter gott, och tillräckligt simpelt för mitt tillfälliga kök.
// Ordförande i Mexikanska Gondolförares Sarkasmstudiecirkel
Johanna, jag har också provat allt, allt som alla föreslår, och det fungerar inte på min son. Så jag har accepterat att han inte gillar mat, i synnerhet inte god mat. Men de sällsynta kvällar då båda våra barn äter maten jag lagat, och sitter vid bordet och trivs med oss är de bästa och vackraste ögonblicken i mitt liv.
Jag har träffat fullt med vuxna människor som inte gillar mat heller. De gillar andra saker. Att köra bil, gå och träna, snickra. Att de inte gillar mat bekymrar dem inte det minsta, de äter tappert tre gånger om dagen sen är det inte mer med det.
Det är klart att alla föräldrar strävar efter att middagarna ska vara trevliga och sociala samlingspunkter, det är klart att det är viktigt att man sitter ned en stund tillsammans, men gillar man inte mat så gör man inte.
@Johanna: visst engagerar ämnet! Och inte är det lätt med de som inte vill prova nytt (barn som vuxna). Men det är väl inte så viktigt? Barnen äter väl det de behöver (vitaminer, mineraler, protein, kolhydrater?) så då får du ge dig. Men att det i hemmet finns annan mat, med annorlunda dofter och färger, annorlunda tillagningssätt, konsistenser och smaker är bara en fördel eftersom dina barn tar till sig det även om de inte äter just den maten! Ni vuxna får väl frossa i god mat och barnen får väl nöja sig med det vanliga. De märker efter ett tag (kanske ett längre tag) att det finns mer än de annar här i livet.
Bikommentar: är glad då dottern (11 år) är mång-smakande. Hon äter så klart inte allt (vilket barn i Sverige gör det?) Men är rätt öppen och smakar nya rätter. Och förnekar faktiskt mycket: favoriten är zucchinisoppa men hon hatar zucchini :P Hon vet vad soppan innehåller men menar att den är annorlunda i smaken är vanlig zucchini. Lustigt!
Vi fick barn för 7 år sen, var då mycket matlagningsinspirerade. Av det finns noll kvar, vilket är enbart barnens fel. De vägrar allt. Och de är inga såna där lättlurade barn som går på att käka för att man kallar gratängen för "pirattorsk" eller nåt annat spännande, som man tipsas om. Inte heller blir de mer benägna att smaka för att de hjälpt till att laga, vilket de gärna gör. de är styvnackade matvägrare, och varken hot éller löften eller de mest ovärdiga utpressningar funkar, tro mig, det har utvärderats. De har sugit den sista musten ur min matlagningslust.
Jag ser rött av människor som säger "hemma hos oss måste man i alla fall smaka", jame va FAAAN, det måstade man länge här hemma också,men till vilken nytta när de ändå vägrade, ska man då bända upp munnen på dem eller? Jag känner att ämnet engagerar!
har hittat din blogg. Får mig att skratta och laga nåt nytt! Tack
Ärs, om man inte gillar paprika får man väl slå till på ett annat recept. Eller rosta grönsaker i ugnen och servera couscous bredvid. De flesta barn gillar råa grönsaker bättre än tillagade, och föredrar torr och tråkig mat där de olika grejerna är tydligt separerade från varann, och inte som här, hoprörda i en tillagad grönsak.
Jag föreslår att man serverar sina barn den mat man själv vill äta, och äter den med synbar förtjusning. Förr eller senare går det upp ett ljus.
Hej Lotta.
Men om man verkligen inte kan med paprika då? Tips på annan god ätbar grönsak som jag kan använda eller nåt som kan falla under "nyttig" kategorin? Säg nu inte tomat för då skriker barnen högt.
Hm. Min ene 4 åring äter alla grönsaker. Bsra de är råa. Man andre 4 åring kom hem stolt och deklamerade "Idag har jag ätit en bit gurka på dagis" och mitt inre jublade
.
Åttaåringen åt färsk spenat och tyckte det var jättegott - tills han hittade förpackningen och läste vad det var. Ibland förbannar man läskunnigheten.
Älskar din blogg Lotta, och "Landet Brunsås" är kanonbra!
Nej, Skit inte i OS. Nyttja istället SVT play för annat viktigt :-).
Osökt kommer jag att tänka på när jag ertappade min parvel med en toaborste i munnen efter ett lyckat rymningsförsök från -hör och häpna -fiket på IKEA. Jag menar, han blev ju erbjuden kardemummabulle. Helt irrationellt!
Sara: Burktomater är alltid sommartomater!
Robin: Just det!
Hanna: Du är rätt jädra rolig själv du!
Gabriela: Bra rutet! Men Majs- och couscousfyllda paprikor med tomatsås blev så långt.
Fröken Dill: Hatten av!
Karin: Herregud, vad är det som händer?
Hazelnut: Ja se där – ännu ett talande exempel på att barn är från vettet.
"Karamellkungens välsorterade infektionsorgel" hahahaha!! Det var det bästa jag hört på länge! När mina söner var mindre och inte tonnis och pre-tonnis som nu, kunde de äta sånt som låg på golvet under infektionsorgeln, sånt som folk trampat på eller som nån annan unge haft i munnen men spottat ut. Håhåjaja! Sand-jord-skalbagge-barr-småsten växer de ifrån, tro mig. En gång tuggade 13-åringen (då 5 år) i sig fingertoppen på en mycket smutsig gul gummihandske.
När 12-åringen var bara liten knubbis och satt i kundvagnen, sträckte han sig gärna efter andra människor och om han fick tag i en tröjärm eller så, så droooog han ärmen med vidhängande person mot sitt uppspärrade gap. Sonens gudmor föll ihop i skrattkramper en gång när bevittnade detta och hon är fortfarande övertygad om att han egentligen är vampyr :-)
Lotta - vi på Svensk damtidning gillar din blogg och vill uppmärksamma den i ett kommande matreportage! Hör av dig till mig så berättar jag mer!
Varma hälsningar
Karin
Tusen gånger bättre än något gammalt OS!
Tycker fröken Dill
Verkar gott men undrar var du får det mexikanska ifrån? Ingen äter couscous i Mexiko och jag har då aldrig ätit något likande där. :-(
Bortsett från att dina recept alltid låter scrumptious (förutom det här, men det är bara för att jag inte gillar paprika - säkert chict på någon annan!) är ju dina försnack helt fantastiska. Jag älskar din blogg!
Färska vintertomater är inge vidare. Men Muttis konserverade körsbärstomater går inte av för hackor.
Oh. Fast det där är lite sommarmat för mig... Jag vägrar tomater pâ vintern. ;)
Det var inte meningen att börja bråka mitt i vinterkräkset ;) jag borde fattat att det här inte var rätt forum för att svamla om middagsbordstankar . Krya på sig!
@Karolina: Fall död ner!
Vad du ger dina ungar spelar ingen roll, vi vill inte veta.
Vi är här för att få tips om god mat, vad du tycker spelar ingen roll.
gräv ner dig och dina barn!
Anonym, det var ju väääldigt moget. Fast experten hade en poäng, det daltas för mycket med ungarna. Här i Spanien får ungarna en rejäl örfil om de inte äter mormors äckliga böngryta. Inte konstigt att ungdomen i Sverige inte visar de äldre respekt. Herregud.
// Ordförande i Svenskar som vill ha spanskt anpassad barnuppfostran
Kul med äkta mexikansk mat!
Den här rätten blev alldeles underbar! Den överblivna couscousresten råkades ätas upp innan paprikorna var färdiga och en helt ny salladsvärld öppnades i vårt annars anticouscouskök. Resten av familjen är sådär glada över att det har blivit couscous-medley de senaste fem dagarna. Tack!
Jag har vinterkräksjukan och är mycket svag och eländig. Bråka inte. Alla har rätt. Det enda som är viktigt är att man har det trevligt tillsammans kring bordet.
Haha, tack. Mat och barn är en het potatis. Ju mer man lär sig desto färre sanningar blir det kvar. Kan man (åtminstone då och då) få till någon form av trivsel när man äter tillsammans, så har man åstadkommit storverk. Får man dessutom sina barn att äta: grattis!
Det var bara det.
[...] love bomba Lotta och hennes blogg för hon har knäckt extra som programledare och redaktör för ett litet stort program som heter Landet Brunsås [...]
jag o två polare gjorde precis middag på detta recept under dagens förfest o det var snuskigt gott <3
Mäktigt med ett gäng killar som drar ihop en vegetarisk 70-talsklassisker på fredagskvällen!
vad är det som är mexikansk i detta recept???
Det har jag ju sagt, majs och chili! :)
Och namnet!
Majs är inte nödvändigtvis mexikanskt och man äter aldrig majs på det sättet i Mexiko.
Hur kan du veta det? Det bor massor med folk i Mexiko. Äter alla likadant?
Och jag tänker på sombrero varje gång jag ser bilden!
Klart som fan att majs är mexikanskt! Jag har faktiskt ätit burkmajs med en mexikan! Och den historien är sann!
// Ordförande Mexikansk-Svenskt Kulturutbyte
Haha, se upp – när man inser hur mycket det där rostandet gör för smaken kan man inte sluta. Helst vill jag rosta spaghettin innan jag kokar den.
Tack själv och glad påsk!
Sidor