J:s polska mamma har ett härligt läskande dryckestips nu när temperaturerna äntligen krupit upp till sommarnivåer.

Tag en öl, gärna det polska nationalölet Zywiec, och tillsätt en liten skvätt koncentread hallonsaft. Brunnebys hallonsaft är bäst.

Drickes helst på verandan, med smalt sugrör som J:s eleganta mamma. Och gärna med en smal polsk cigarett om man är lagd åt det hållet.

*Det betyder precis vad det låter som.

Isobel har ju tidigare skrivit om lysande om kostrådsterrorn för gravida, nu ger Livsmedelsverket henne delvis rätt. Det är numera okej för kvinnor att dricka högst måttliga mängder under ammningsperioden.

Och man kan ju tycka det är bra att kvinnor får använda sitt eget sunda förnuft, framför allt som bröstmjölk från till och med en rätt packad kvinna innehåller mindre alkohol än filmjölk. Men icke. Aftonbladets forum fylls av ilskna kommentarer från mammor som tycker att det är fruktansvärt av mammor att på ett sådant flagrant sätt prioritera sig själva framför barnet, och fotbollsfrun Malin Wollin är inne på samma spår i sin blogg:

”Varför är jag så arg? Därför att mammor inte fixar den uppoffrande biten av föräldraskapet. Om det nu är en uppoffring att avstå alkohol tills barnet har slutat amma.”

Och visst, man får tycka vad man vill, men däremot är det ganska dumt att tycka något så mycket baserat på någon slags känsla av att den perfekta mamman är en uppoffrande madonna som alltid sätter barnet i första rummet, i stället för att basera sina åsikter på någon slags vetenskaplig grund. Visst, man bör nog undvika att supa sig asplakat samtidigt som man ammar, om inte annat för att man kan råka tappa ungen, men att dricka ett glas vin till maten gör knappast att man hamnar på glid mot alkoholismens branta stup. Hela den är idéen är så vansinnigt ojämställld eftersom det alltid förutsätts att bara mamman kan hantera barnet, att det ska vara en sann glädje för kvinnan att utplåna sig själv i moderskapets namn samtidigt som ingen kommer på tanken att kräva detsamma av fäderna.

Varför anses det så fruktansvärt om modern går ut, tar sig en rejäl blacka tillsammans med vännerna medan mannen stannar hemma med ungen när det motsatta anses berättigat? Och varför får pappan ta ett glas vin till maten och sedan hålla barnet (för inte skulle väl någon mor komma på tanken att hindra honom?) samtidigt som modern är usel om hon gör det samma? Inte konstigt att papporna inte tar ut sina månader när mödrarna är så fast i sitt självupptagna martyrskap.

Jag tror att barn mår bra av lyckliga föräldrar som tar sig tid att ta hand om sig själva och sitt förhållande. Som unnar sig något ibland. Ett glas vin om det är vad man längtar efter, eller kanske en kväll utan barnet det är vad som fattas en. Och det gör en inte till en dålig mor. Risken är större att man blir en bitter, grinig mor om man är besatt av att uppoffra sig och utplåna sin egen identitet, det är jag övertygad om.

Uppdatering: Hemligamorsan (f.d. TBFKAEM) skriver om det här mycket bättre än jag – ge er dit och läs! Fast det är inte så konstigt, eftersom hon är bloggsveriges bästa samtidsanalyserare!

Dåliga nyheter, inte bara för mig som gillar fulvinet Aussie Rose, utan för odlare och konsumenter i allmänhet. Den australiska torkan är förvisso ingen nyhet, men att den förvärras leder till mer tråkigheter än bristen på billigt vin. För det första tvingar torkan fram en ökad konstbevattning, och det i ett land där sötvatten är en bristvara och borde användas till annat än att förvandla vatten till vin. För det andra leder ökad torka till ökad erosion (torr jord blåser helt enkelt rätt ut i indiska oceanen), vilket redan är ett av Australiens största miljöproblem och som redan förvärras av betande får och ett ovarsamt jordbruk.

För de av er som är intresserade av det komplexa sambandet mellan kalhuggning, jordbruk och erosion och de ekonomiska och miljömässiga konsekvenserna därav rekommenderar jag Jared Diamonds mycket intressanta bok Collapse – how societies choose to fail or survive, som förutom ett långt kapitel om Australiens miljömässiga tillkortakommanden har tankeväckande analyser av bland annat vikingatidens Grönland och samhällskollapsen på Påskön.