Ett säkert vårtecken är att man rätt vad det är slutar längta efter raggsockor, mustiga grytor, whiskey och dåliga deckare till förmån för inkokt lax, rosévin, verandor, färskpotatis och sallader. Och igår, när solen sken och jag var internetlös på grund av en lång historia* fick jag en intensiv längtan efter kall mat på verandan. Och eftersom jag dessutom hade enrisrökt bacon från Bondens Matbod**, grönsaker och massor av goda idéer lyckades jag snurra ihop en alldeles faktastiskt god sallad som nog kommer att bli en sommarklassiker hemma hos oss.

Idén att glasera baconskivorna med dijonsenap och lönnsirap fick jag från bloggen Nook & Pantry som jag trillade in på för säkert ett år sedan. Sedan har tanken legat och ruvat i mig ända fram till igår. Och vilken baconförhöjare – det här måste ni testa. Jag hade stora problem att hålla både mina och Magnus fingrar borta från baconet eftersom det var så gott!

Sallad på dijon och lönnsirapglaserad bacon

Receptmakare: Margit Richert

Portioner: 2

Tid: 20 minuter

Sötstingig bacon, len avokado och söta tomater. Vad mer kan man begära? Solsken förstås – den här salladen ska ätas utomhus!

• 140 g bacon
• 2 tsk dijonsenap
• 1 msk lönnsirap
• 2 rejäla nävar mangoldskott
• 1 avokado
• 16 körsbärstomater
• 1 liten burk majs
• 1 msk kallpressad rapsolja
• 1 tsk äppelcidervinäger
• yttepyttelite finhackad vitlök
• salt och svartpeppar

1. Sätt ugnen på 200 grader. Grilla baconskivorna på gallret (men sätt en långpanna under som fångar upp droppande fett) tills skivorna är nästan klara,  6-8 minuter. Rör samman dijonsenap och lönnsirap och pensla på blandningen på baconskivorna. In i ugnen igen i 2-3 minuter eller tills de fått fin färg och blivit krispiga.
2. Skiva avocadon, skölj majs och mangold, halvera körsbärstomaterna och skiva avocadon. Arrangera allt på två tallrikar.
3. Rör samman vinägretten, smaka av med salt, peppar och vitlök och drissla den över salladen. Toppa med baconskivorna. Ät och var glad!

*Eftersom mitt internet inte fungerade i fredags ringde jag telia support. Efter fem minuters ömsesidig förvirring så visar det sig att jag använder fel uppkopplingsprogram, det vill säga det program som telia skickade med modemet och skrev att man skulle använda. Nä, det andra programmet, som sitter i modemet, är mycket bättre, säger killen och ber mig återkomma när jag installerat det i stället. Jag, som är en lydig flicka, instalerade förstås det andra programmet. Men det krävde min pinkod! Eftersom jag inte bara är lydig, utan också väldigt fiffig har jag gömt pinkoden på ett idiotsäkert ställe. Synd att jag glömde att jag faktiskt ÄR idiot. Summa summarum sitter jag i skrivande stund och väntar på en pinkod så att jag sedan ska kunna ringa supporten och förhoppningsvis få tillbaka mitt kära internet. Eftersom ni läser det här har det uppenbarligen gått bra till slut.

**Anledningen till att Bondens Matbod numera har två sorters bacon är faktiskt jag. De hade läst baconupproret och bad Hedmans chark att ta fram ett bra bacon åt dem. Jag är lyckligt maktberusad.

Om ni någonsin haft lust att vara avundsjuka på mig så är nu det rätta läget. När jag desperat letade i frysen efter någonting – vad som helst egentligen – att käka till middag så hittade jag en påse med ungefär ett kvarts kilo skivad tjälknöl på renstek. Så förutseende av mig va, att likt en ekorre gömma mat hela vintern?

Skämt åsido tog det mig faktiskt en bra stund att komma på var den kom ifrån, eftersom jag helt förträngt den där tjälknölen jag gjorde inför en middagsbjudning för några helger sedan. Eftersom min termometer inte fungerade som den skulle blev tjälknölen alldeles för välstekt för att det skulle gå och bjuda på den, men dock inte på långa vägar så överstekt att den skulle vara misslyckad. Alltså åkte den i frysen.

Alltså bakade jag lite pitabröd, skivade en tomat, lite rödlök och den där stjälksellerin som såldes två för tio på ica och svängde ihop en lingonguacamole. Va? Jo, ni hörde rätt. Lingonguacamole. Smaka på ordet. Låter det äckligt? Då har ni ingen fantasi kvar i smaklökarna…

Lingonguacamole

receptmakare: Margit Richert

4 portioner

5 minuter

Lingonguacamolen blev till genom gudomlig inspiration (eller av en vild chansning, men det låter mindre proffsigt) och visade sig vara ett alldeles perfekt tillbehör till kvällens tjälknöl. Tex mex goes arctic, typ. Och det är verkligen supergott: lingonsyran balanserar den feta avocadon perfekt och gräslöken tillför alldeles lagom löksmak. Brunneby osötade tranbärsdricka använder jag ofta som en lite fruktigare vinäger, men det går förstås att ersätta med lite pressad lime eller citron.

• 2 avocado
• 1/2 dl lingonsylt
• 1 msk osötad koncentrerad tranbärsdricka
• salt, svartpeppar
• 3 msk finhackad gräslök

1. Ja, ni fattar vad ni ska göra va? Mosa avocadon, blanda med resten av ingredienserna och servera genast innan röran mörknar.

Resultatet av gårdagens kylskåpsrensning blev klart över förväntan, eftersom det underbara vårvädret fick min vinterslöa hjärna att vakna till liv igen. Den salta sillen kombinerades med en ägg- och yoghurtsås och potatismoset fick smak av färska örter och spad från ättiksgurka. Och så ärter förstås – jag vägrar äta potatismos utan massor av ärter till, eftersom de där små poppande bollarna kontrasterar så bra mot det stabbiga, lena moset.

Och kolla ljuset på bilden nedan! Skärpan blev kanske inte helt rätt – men ljuset! Vid matbordet har vi två gigantiska fönster som släpper in eftermiddagssolen på ett sätt som nästan skulle kunna göra mig religiös… Det här varma, sneda ljuset som för tankarna till Rembrandt och Vermeer och som får allt att tyckas lite mer verkligt än vad det är. En känsla av att färgerna är fler än man kände till och med ett märkligt skärpedjup som får allt att bli mjukare och hårdare på samma gång. (Min lyriska utläggning står kanske inte i propotion till högst ordinära bilden, men hade ni varit med igår hade ni förstått vad jag menade.)

Stekt saltsill med örtigt mos och pikant äggsås

receptmakare: Margit Richert

4 portioner

40 minuter

 Enkel och vårsmakande mat som avnjuts allra bäst på verandan eller balkongen tillsammans med årets första humlor. Men det är gott inomhus också! Mängden ättiksgurkespad kan variera beroende på vilket märke du väljer, så smaka dig fram!

• 1 hårdkokt ägg
• 2 msk finhackad rödlök
• 2 msk finhackad ättiksgurka
• 1 msk grovkornig, söt senap
• 1 1/2 dl tjock yoghurt
• 1 kg mjölig potatis
• 2 dl finhackade, blandade örter (jag tog mest dill och gräslök, men även kanelbasilika, persilja, citrontimjan, något strå rosmarin och lite oregano)
• 25 g smör
• 2-3 msk spad från ättiksgurka
• en liten skvätt mjölk
• salt, vitpeppar
• 400 g urvattnad saltsill
• rågmjöl till panering
• smör eller rapsolja till stekning
• till servering
• gröna ärter

1. Finhacka ägget eller passera det ännuj hellre genom en sikt. Blanda med rödlök, ättiksgurka, senap och yoghurt. Smaka eventuellt av med lite salt, men tänk på att sillen är väldigt salt i sig.
2. Skala och koka potatisen mjuk. Stöt den tillsammans med de hackade örterna och smöret, smaka av med ättiksspad och späd med lite mjölk till ett lagom fast mos. Smaka av med lite salt och nymalen vitpeppar.
3. Panera saltsillen i rågmjölet och stek den på båda sidor i ganska het panna tills paneringen fått fin färg.
4. Servera med ärter och en riktigt kall öl.

För att spä på det lite ryska temat på påskafton serverade jag blinier till förrätt. Magnus, som aldrig smakat dem tidigare, var förväntansfull efter mina extatiska utvikningar om den kraftiga och spännande bovetesmaken. Och sedan när det var dags att servera sa Magnus lite snopet: ”Meeh? Det smakar ju bara pannkakor ju?”. Så går det, när man trissar upp förväntningarna för högt, även om jag tycker att bovete har en väldigt karakteristisk smak som inte passar till så mycket annat än just blinier.

Det roligaste med blinier är att det finns femtioelva olika recept (jag har en stor samling ryska kokböcker som jag sällan använder) som alla ser helt olika ut, både i ingredienser, proportioner och metod. Men eftersom jag jämkat ihop ett – vid det här laget – väl beprövat recept så kan jag lugnt påstå att just de här blinierna aldrig går fel. Men stek dem inte för länge, vad du än gör, då blir de torra och trista.

Tillbehör? Löjrom så klart. Så mycket du har råd med och lite till. Min syster blev riktigt stött när jag berättade vilka summor jag lagt på detsamma (hur mycket tänker jag inte avslöja) och huffade fram ett ”Men kan du inte äta stenbitsrom som alla andra?”. Så säger man bara om man inte smakat skillnaden*. Och smetana (eller gräddfil) och hackad gräslök. Gärna några rädisor också, så att man får något lite krispigt att tugga på.

*Bli inte arg Claudia, det var ingen förolämpning. Du och jag har helt enkelt olika värderingar när det gäller mat, och någon gång kommer jag att få dig hooked på löjrom. Jag bjuder!

Blinier

Receptmakare: Margit Richert

12 st

tid: 3 timmar

Bovetemjölet, som är lite undanskuffat i hälsokosthyllan har en ganska speciell smak. Alla gillar inte den kraftiga smaken, men gör man det är blinier en alldeles underbar rätt. Även om min sambo hädar och säger att det mest smakar pannkakor. Snack!

Storleken på blinierna bestämmer man själv, men den här satsen räcker till 12 små pannkakor som är lagom till förätt åt lika många, men vill man steka små plättar i lagg blir det betydligt fler. Som tur är går blinier alldeles utmärkt att frysa in och värma försiktigt i ugn. Perfekt att ha på lut den dagen det trillar in oväntade matgäster. Eller när man själv bara vill lyxa lite.

Är man inget fan av löjrom är rökt lax ett annat klassiskt tillbehör. En skiva rökt renkött och lite pepparotskryddad creme fraiche är en annan riktigt trevlig kombo. Och glöm för all del inte bort att blinier är supersmarriga som dessert. Hemgjord körsbärssylt är av någon anledning allra godast då!

• 9 dl röd mjölk
• 25 g jäst
• 3 dl vetemjöl
• 5 dl bovetemjöl
• 1/2 tsk salt
• 1 msk socker
• 3 ägg + 2 extra äggvitor
• smör till stekning
• till servering
• löjrom
• hackad gräslök
• smetana eller gräddfil

1. Värm mjölken till 37 grader. Smula ned jästen i en bunke och rör ut i lite av den ljumma mjölken. Tillsätt resten av mjölken. Sikta samman vetemjöl, bovetemjöl, samt och socker och rör ned det i mjölken. Vispa till en jämn smet.
2. Skilj äggulor och vitor och lägg undan äggvitorna så länge. Vispa ned äggulorna, en i taget i blinismeten. Låt smeten jäsa på ett varmt ställe i 2 timmar.
3. När degen jäst färdigt vispar du äggvitorna till ett fast skum och vänder sedan försiktigt ned dem i blinismeten. Hetta upp en gjutjärnspanna på medelhög värme och i och stek små pannkakor i smöret. Det är dags att vända pannkakan när den börjar få färg i kanterna och stelnat något. Servera med löjrom, smetana och klippt gräslök.

Helena önskade sig recept på den spanska låda jag nämnde i det här inlägget, och jag är inte den som är knusslig. Framför allt inte som jag blev vansinnigt sugen på den när jag väl började tänka på den. Och eftersom den innehåller ägg kan man ju nästan kalla den påskmat. I alla fall om man tänjer lite på begreppet.

Mer påskmat blir det i kväll, för då ska jag göra deviled eggs med en twist och dessutom tipsa om var man hittar den godaste sillen, för i år var jag faktiskt så lat att jag köpte den. Finns det utmärkt sill att köpa är jag inte den som spottar i silltunnan. Dessutom ska Magnus jobba hela helgen, så det känns inte så där vansinnigt påskigt. Och eftersom det bara är vi två här sprider vi ut påskfirandet under hela helgen, det blir så mycket mat på en gång annars. Sillen och äggen äts därför i kväll, 0ch en lite lyxigare middag blir det i morgon!

Spansk låda med ägg och chorizo

receptmakare: Margit Richert

6 portioner

Tid: 1 timme

Det finns tre hemligheter för att få den här rätten fenomelalt god: mycket olivolja, ännu mer vitlök och en riktigt bra chorizo av den tunnskurna lufttorkade sorten. Inte Scans fuskchorizo med andra ord, den är egentligen bara en överkryddad grillkorv och är ungefär lika spansk som en lutfisk. Nej, bra, stark chorizo ska det vara! Och snåla inte med vitlöken. Eller olivoljan. Då kan du lika gärna laga någonting annat. Ett rustikt bröd av något slag är obligatoriskt till för att suga upp all den goda chilimättade oljan som kommer bli kvar på din tallrik.

Vill man vara extra onyttig kan man fritera potatisen i stället för att grädda den i ugn, det blir vansinnigt gott men ack så hälsovidrigt.

• 10 potatisar
• totalt ca 1 1/2 dl olivolja
• 2 gula lökar
• 6 vitlöksklyftor
• 2 röda paprikor
• 2 spansk peppar
• 2 burkar krossade tomater
• salt och svartpeppar
• 6 ägg
• 100 g chorizo i tunna skivor
• till servering:
• bröd
• olivolja

1. Sätt ugnen på 225 grader. Skala och skiva potatisen tunt. Lägg den i en djup ugnsfast form, ringla över några matskedar olivolja och salta. Blanda omkring så att salt och olja fördelas någorlunda jämnt i potatisen och platta sedan ihop potatisen till en jämn yta. Stek i ugn i 30 minuter eller tills potatisen börjar få fin färg.
2. Hacka under tiden lök och paprika grovt och vitlök och chili fint. Fräs allt långsamt i en stekpanna så att det mjuknar, ca 10 minuter. Flytta över hacket till en kastrull, tillsätt krossade tomater och låt allting koka ihop till en tjock sås, 20-30 minuter. Smaka av med salt och svartpeppar.
3. Täck potatisen med såsen, det ska bli ett tjockt lager. Gör sex fördjupningar i såsen och knäck ned ett ägg i varje. Täck gratängen med chorizoskivorna. Grädda ytterligare 10-15 minuter tills äggvitan har stelnat och chorizon fått fin färg. Servera med bröd och gärna lite extra olivolja att ringla oppanpå.

Den senaste tiden har vi varit väldigt dåliga på att äta vegetariskt. Korv, stora mängder rådjursstek, bacon och en del annat animaliskt har det blivit den senaste tiden, och igår längtade jag verkligen efter någonting köttfritt. Att kylskåpet gapade så pass tomt att jag inte gavs något val hjälpte förstås också till. Det tog faktiskt ett tag att klura ut vad katten jag skulle svänga ihop.

Men tro inte att maten blev mindre god för det, tvärt om! Middagen blev det en riktigt god gratäng med bulgur, stekt lök, kikärter, tomatsås och ägg som mättade bra. Det enda tråkiga är att det blev så mycket mat att jag kommer få nöja mig med att värma den till middag idag – jag som egentligen vill laga upp någonting på den där rotsellerin som sakta möter sin död i kylen.

Bulgurgratäng med kikärter och ägg

receptmakare: margit richert

6 portioner

tid: 60 minuter

Att knäcka ägg över gratänger är någonting jag hämtat från en supersmarrig spansk låda med stekt potatis, chilihet tomatsås och chorizo. Det är inte bara gott, utan det mättar också bra och stillar proteinsuget.

• 3 dl fulkornsbulgur (vatten och salt till kokning)
• 5 gula lökar
• total 1 dl olivolja
• 4 dl kokta kikärter
• 6 vitlöksklyftor
• 1 spansk peppar
• 1 burk krossade tomater
• 1 burk körsbärstomater
• salt, svartpeppar
• 6 ägg
• några stänk tabasco

1. Sätt ugnen på 200 grader. Koka bulguren enligt paketets anvisningar, men korta koktiden 3 minuter. Ta fram en stor ugnsform med lock och smörj den invändigt med lite olivolja. Låt bulguren ånga av och lägg den sedan i botten av formen.
2. Skiva löken tunt och stek den på medelstark värme i lite av olivoljan tills den blivit mjuk och fått lite färg. Lägg den ovanpå bulguren och salta och peppra lätt. Täck löken med ett lager kikärter.
3. Hacka vitlök och spansk peppar och fräs hacket mjukt i lite av olivoljan. Häll över de krossade tomaterna och låt koka upp. Koka ihop fem minuter. Smaka av med salt och peppar och blanda ned körsbärstomaterna med spad.
4. Häll tomatsåsen över kikärtorna. Täck formen med locket och låt gå i ugnen 30 minuter.
5. Höj ugnsvärmen till 225 grader. Ta ut formen och gör 6 små fördjupningar i tomatsåsen. Knäck i äggen, salta lätt och stänk över lite tabasco. Ringla över någon matsked olivolja.
6. Grädda ytterligare tio minuter utan lock eller tills äggen stannat. Servera med bröd.

”Tack för att du håller fanan för onyttigheter så hög Gitto!” skriver Ella apropå lördagens crumpets-recept. Föga anade hon att det bara var ett litet förspel inför söndagens excesser i något av det onyttigaste och godaste som de där galna jänkarna kommit på: corn dogs!

Visserligen har jag bloggat om corn dogs tidigare, men det var långt innan någon läste min blogg, så det blir en favorit i repris. Dessutom insåg jag – väldigt skamset – att jag faktiskt aldrig gjort corn dogs åt Magnus, trots att han är närmast besatt av korvrätter. Och därför blev jag inte speciellt förvånad när Magnus lyckligt proklamerade att det var den godaste bakfyllemat han någonsin ätit och att jag hädanefter bara behövde viska ”corn dogs” i hans öra för att han skulle ta sig den långa vägen in till Tappström för att handla. Nåja, det tror jag ju vad jag vill om, men det kan väl vara värt ett försök någon gång.

För övrigt så är det faktiskt Corn Dog Day på lördag, så om ni någonsin behövt ett svepskäl för att äta ert lystmäte på friterad korv så har ni chansen nu!

Corn dogs

Receptmakare: Margit Richert

10 stycken

Tid: 15 minuter

Corn dogs, är som namnet antyder varmkorv panerat i en majsmjölsbaserad frityrsmet. Det är vanlig marknadsmat i USA men praktiskt taget okänt utanför landets gränser, vilket är märkligt med tanke på vilken perfekt snabbmat det är, och hur populärt det är bland barn, speciellt som korven ofta serveras på en pinne (och alla barn vet att mat på pinnar är nästan lika roligt som mat tacoskal).

Det finns otaliga varianter på corn dogs beroende på vilken korv man använder. Med små cocktailkorvar blir det corn puppies och med bratwurst blir det corn brats, men jag tycker att det fungerar utmärkt med vanliga billiga hot dogs. Men känn dig fri att experimentera med den korv du gillar bäst!

• 10 grillkorvar
• 2 1/2 dl vetemjöl
• 2 1/2 dl majsmjöl
• 2 msk socker
• 2 tsk bakpulver
• 1/2 tsk salt
• 2,5 dl mjölk
• 1 ägg
• olja till fritering
• Till servering:
• ev 10 grillspett
• Senap och ketchup eller chilisås

1. Hetta upp oljan till ca 170 grader i en tjockbottnad, vid kastrull eller en fritös. Torka korvarna väl med hushållspapper, annars fäster inte smeten.
2. Blanda alla torra ingredienser, vispa ned ägg och mjölk. Rör om till en jämn smet. Doppa korvarna i smeten (se till att de blir täckta runt om) och ploppa ned dem, några i taget i den heta oljan.
3. Fritera korvarna gyllenbruna och frasiga, det tar 3-4 minuter. Vänd dem efter hand så att de får jämn färg runt om. Trä eventuellt upp de färdiga majshundarna på spett och servera med senap och ketchup eller chilisås.

Nja, det heter de inte förstås, dessa små krabater av friterad pizzadeg serverade med en smaskig tomatsås förstärkt med hackade sardeller och rikligt med vitlök. Men de låter faktiskt så när man tar upp dem ur oljebadet, typ ”hiiiiiiiuuuiii” när luften går ur hålen som jästen puffat upp.

Så här i GI-tider är förstås friterat vitt bröd ungefär lika nyttigt som ett hål i huvudet, men det behöver man ju inte låtsas om. Tänk inte på det som en onyttig middag, tänk på det som en… eeeh… kvällsnjutning?

Egentligen heter det nog pizza frita eller något annat på italienska, men jag har faktiskt inte lyckats googla fram något exakt namn (pizza frita är logiskt nog mer som friterade små pizzabottnar med tomatsås och parmesan på), och pipbollar duger bra. Tjutbollar kan man också säga, eller kanske skrikbollar.

Ni får kalla dem precis vad ni vill, men jag lovar att de inte kommer stanna tillräckligt länge på tallriken för att de ska behöva namnges. Men känns det viktigt för dig så kan du ju ge dem ett kristligt dop i tomatsåsen på väg in i gommen.

Friterade brödbollar med tomatsås

receptmakare: Margit Richert

4 portioner

2 timmar

Jag säger som jag alltid gör när det gäller pizzadeg, det finns hur många bra recept som helst i varenda kokbok, så av mig behöver ni inget. Är ni riktigt lata, gå och köp en deg från närmsta pizzeria – de brukar gärna sälja om man bara ber dem snällt! Till fyra portioner är det lagom med en deg på 3 dl vatten. Och jag måste också passa på att ansluta mig till Mutti-tomaternas hyllningskör – de är verkligen ljusår från vanliga burktomater, men dessvärre svåra att hitta i vanliga butiker.

• 1 sats pizzadeg (på 3 dl vatten)
• 3 finhackade vitlöksklyftor
• 7 hackade sardellfiléer
• 1 msk olivolja
• 1 burk krossade tomater
• en liten nypa socker
• 1 tsk torkad oregano
• nymalen svarpeppar och ev. lite salt
• olja till fritering

1. Blanda ihop en pizzadeg och låt den jäsa till dubbla storleken.
2. Under tiden fräser du vitlök och sardeller i olivoljan i en liten kastrull, precis så vitlöken börjar ta lite färg. Slå på tomatkrosset, tillsätt sockret och koka ihop till en riktigt tjock och härlig sås, ca 20-30 minuter. Tillsätt oreganon mot slutet och smaka av med svartpeppar och eventuellt lite salt om sardellerna inte gav sälta nog.
3. Hetta upp 3-4 centimeter olja i en kastrull eller en stekpanna med höga kanter. Oljan ska vara ungefär 170 grader, men testa med en liten bit deg. Puffar den upp och får färg fort är oljan tillräckligt varm.
4. Stjälp ut pizzadegen på ett lätt oljat bakbord. Knåda inte, utan skär bara små bitar, stora som kumquatar ungefär och rulla dem försiktigt till små bollar (det är inte så noga).
5. Fritera bollarna i omgångar och vänd dem när de börjar få färg på ena sidan. De ska vara gyllene och frasiga, vilket tar ungefär 2 minuter. Ta upp bollarna med hålslev, låt dem rinna av på hushållspapper och håll dem varma i 100-gradig ugn tills hela degen är friterad. Doppa bollarna i tomatsåsen och njut.

Det är lätt att glömma att sill inte bara är mat för påsk och midsommar, utan också utmärkt vardagsmat. Själv glömmer jag det titt som tätt och blir alltid lika glad när jag kommer på det igen. Och när jag i förrgår hittade två burkar inläggningssill i vårt överfulla kylskåp blev jag därför rätt lycklig!

Jag tänker inte ge något recept på vanlig inlagd sill eftersom det brukar finnas ett alldeles utmärkt recept på burken (eller i närmsta kokbok), men ett tips är att öka lite på kryddpepparmängden, slänga i en extra lök och gärna lite skivad morot, palsternacka och en liten bit ingefära. Det ger extra smak åt både sill och spad!

Visst kan man äta sin inlagda sill precis som den är, men om man som jag har en tvångsmässig matlagningslängtan kan man förstås krångla till det högst marginellt och göra tre sorters sill. Den här gången blev det löksill, krämig vitlöks- och persiljesill och en enkel senapssill. De här tre recepten är tillsammans lagom till två burkar Abbas inläggningssill, eller 9-10 normalstora filéer. Kokt skalpotatis, ett gott knäckebröd och lagrad ost är obligatoriskt till.

Löksill

receptmakare: Margit Richert

2 portioner

Tid: 5 minuter

Det här är inte ens ett recept, utan bara den ursprungliga inlagda sillen med tillsats av en rejäl dos lök. Men håll till godo!

•  3 inlagda sillfiléer
• 1 dl av spadet
• 1/2 röd lök
• 1/2 gul lök
• en dillvippa

1. Dela sillen i lagom bitar. Strimla röd och gul lök. Lägg allt i en skål och slå över lagen. Låt dra minst en timme. Garnera med lite dill.

Senapssill

receptmakare: Margit Richert

2 portioner

Tid: 10 minuter

Allra godast blir den här sillen enligt mitt tycke med Graveleijs senap, men man kan förstås ta sin egen favorit bland de grovkorniga, lite sötare senapssorterna. Vill man ha lite extra bett i senapssmaken skadar det inte att smaka av med en tesked dijonsenap eller två!

• 3 inlagda sillfiléer
• 2 msk söt, grovkornig senap
• 1 tsk vitvinsvinäger
• 1/2 msk honung
• 1/2 dl rapsolja
• (ev 1 tsk dijonsenap)
• Rikligt med hackad dill till garnering

1. Skär sillen i mindre bitar och lägg i en skål. Rör  samman senap, vinäger och honung i en skål. Vispa ned oljan, lite i sänder till en jämn sås. Smaka eventuellt av med lite dijonsenap.
2. Slå såsen över sillen, rör om och låt stå och dra minst en timme. Dekorera med hackad dill vid serveringen.

Krämig vitlökssill

Receptmakare: Margit Richert

2 portioner

Tid: 10 minuter

En krämig och vitlöksstark sill som är en av mina favoriter. En rejäl dos hackad persilja skiljer den från mängden och ger en trevlig smakbrytning tillsammans med de andra sillsorterna. Och alldeles speciellt underbar sommartid på verandan tillsammans med den första, mjälla nypotatisen.

• 3 inlagda sillfiléer
• 1 dl creme fraiche 40%
• 1 tsk äppelcidervinäger
• 1 stor vitlöksklyfta
• 3 msk finhackad persilja
• ev en nypa salt
• hackad rödlök till garnering

1.  Skär sillen i mindre bitar. Rör samman creme fraiche och äppelcidervinäger. Pressa ned vitlöksklyftan, tillsätt persiljan och rör om. Blanda med sillen.
2. Låt dra minst en timme i kylen och dekorera med hackad rödlök vid servering.

Är ni trötta på sill nu? Det är inte jag – jag ska gå och äta upp gårdagens rester på knäckebröd tillsammans med lite skivad potatis. Mums!

Efter helgens excesser drabbades jag av en rejäl förkylning, och de senaste dagarna har jag legat och febersvettats och frusit om vartannat med värkade huvud och en hals som hade jag ätit kaktus till frukost. Desto större tur då att det fanns mängder av kall, gräddlen lingonparfait kvar i frysen. Den lindrade så väl svettningar som sårig hals. Allt som allt är det kanske inte så dumt att vara sjuk ibland.

Lingonparfait med pepparkakscrisp

receptmakare: margit richert

6-8 portioner

tid: 6 timmar

Den här blir en rätt vuxen parfait eftersom den inte är överdrivet söt. Gintillsatsen kan man förstås skippa (vilket jag gjorde just den här gången eftersom det var barn med på middagen) och i stället råröra lingonenen eller lägga dem att svalna i het sockerlag – det fungerar lika fint!

• 1 paket frysta lingon
• 3 dl gin
• 50 g smör
• 100 g pepparkakor
• 4 äggulor
• 1 1/2 dl socker
• 4 dl vispgrädde

1. Lägg lingonen i en skål och slå över ginet. Låt marinera 1 timme och rör om då och då. Sila sedan av spriten (den blir supergod blandat med lite tonic!).

2. Smält smöret i en kastrull och smula ned pepparkakorna. Ställ åt sidan så länge.
3. Sjud äggulor och socker under omrörning i vattenbad (eller i tjockbottnad kastrull på låg värme om du är våghalsig) tills du fått en tjock kräm. Låt kallna. Vispa grädden. Blanda lingonen (spar 1 dl till dekoration) med äggkrämen och vänd sedan försiktigt ned den vispade grädden med stora tag.
4. Ta fram en avlång sockerkaksform eller annan lämplig form. Strö en tredjedel av pepparkakssmulet i botten. Täck med en tredjedel av parfaitsmeten. Fortsätt så att du har tre lager av varje, med parfaitsmet överst. Täck med plastfolie och frys minst 5 timmar.
5. Ta ut parfaiten 30 minuter innan servering och låt tina i kylen. Stjälp sedan upp på fat, skär i valfritt antal skivor och dekorera med de överblivna lingonen.