Dugges har nyss släppt två sura folköl av den lite ovanligare sorten. Jag har precis öppnat den ena, Black Apple, och roat mig med att läsa recensioner på Untappd - vissa avskyr och andra älskar, precis som jag väntat mig.

Ölen är nämligen en suröl med lakrits - riktig lakrits, som innehåller glycyrrhizinsyra, och som för att citera Lisa “har en sötma som dröjer kvar med en ibland besvärande efterhängsenhet; dessutom får den allt annat man stoppar i munnen strax efter, att smaka sötare.” Den envisa sötman uppstår när glycyrrhizinsyra binder direkt till sötmareceptorn - den funkar alltså som ett sötningsmedel.

Ölen har en omedelbar smak av blommigt äppelcidersurt, sedan en rejält envis eftersmakpuckel av sött. Lite Jekyll och Hyde i samma flaska. Jag ser framför mig ölälskaren som tar en klunk, smakar noga och kommer till eftersmaken: “Näää… det här var märkligt…” Tricket är förstås att dricka flera klunkar efter varandra, lagom fort, så att syran från klunk #2 träffar sötman från klunk #1. 

Vilket när man lyckas förvandlar ölen till en oväntat fyllig sursötaromatisk smakupplevelse, på tvärs mot de flesta andra mer krispiga surölar. Roligt att dricka. Ännu mer roligt att bjuda intet ont anande vänner på.